Nu har vi äntligen landat i Sverige!
Vi har varit här i snart ett dygn och njuter i fulla drag.
Flygresan gick bra även om jag själv drabbades av magsjukan natten till lördagen (samma dag som vi skulle åka...). Jag låg helt däckad fram till klockan tolv (tre timmar innan vi skulle åka till flygplatsen). Som tur var hade jag packat det mesta dagen innan, det var bara lite matsäck som skulle fyllas på i bagaget.
När jag låg i sängen och tyckte som mest synd om mig själv, insåg jag hur "bra" jag ha det som inte är gift med en engelsman :-), utan att jag är gift med en man som kan gå upp med barnen, klä på dem kläderna, ge dem frukost, leka med dem, laga lunch...
Efter att ha legat nerbäddad och slutligen fått i mig Ipren kände jag mig helt okej.
KJ skjutsade oss till flygplatsen och skötte incheckningen, så det var först vid säkerhetskontrollen som jag behövde ta över ansvaret :-).
Erik och Alma är riktigt enkla barn att flyga med. Erik är ju en riktigt van resenär som vet exakt hur allt går till. Största skillnaden den här gången var att Alma nu tar både plats och energi, det är inte bara ett liten "docka" man kör runt i vagnen längre!
Varenda plats på flyget var uppbokad. Jag höll på tre platser (jag längtar till Alma blir två år och får en egen plats) in i det längsta, men till slut var jag tvungen att släppa platsen till en trevlig herre från Norrköping.
Det visade sig att han var lärare, och hade varit och hämtat hem elever från staden Leighton Buzzard, som inte ligger alls långt från Berkhamsted.
Även med trevligt sällskap bredvid sig, är det väldigt trångt ombord. Dels flög vi Ryan Air, som i alla fall jag tycker har trånga plan, plus att jag hade Alma i knäet, fullt med handbagage framför båda våra stolar och en okänd herre bredvid mig. Tur att det bara är två timmars flygtid!
Väl framme sent i går kväll, stod mormor och morfar på flygplatsen och hälsade oss välkomna. Erik underhöll oss hela vägen ner till Linköping (precis när man börjar se det blåa skenet på Tekniska Verken), sen slocknade han!
I morse vaknade Alma vid halv sju och tyckte allt runt omkring henne var väldigt spännande. När hon sen också förstod att Erik (E-i som hon säger) låg i samma rum, tog det inte många sekunder innan även han var vaken.
Snälla mormor och morfar tog dock morgonpasset och gick med glädje upp med barnen. Själv låg jag kvar och sov till tio. Då kom Erik upp och berättade att han skulle följa med mormor till skogen och plocka blåsippor till Emelie, som vi senare skulle på kalas till.
Emelies kalas bjöd på lek med kusinerna, massor av presenter, sju sorters kakor, hemmagjord tårta och sång.

Paketöppning med halva (!) kusinskaran.
Födelsedagsbarnet i rosa kofta och Amelia (2 1/2 år) i den lila tröjan.

Emelie håller upp toppen/linnet samt det matchande halsbandet och armbandet som hon fick av oss.

En glad blivande 9-åring!
Det var många presenter hon fick, men den bästa var nog morfars begagnade Ericssontelefon med tillhörande kontantkort. Daniel (hennes pappa) blev först riktigt orolig innan han fick veta vad det var för abonnemang. Jag skrämde upp honom med ett bundet 24-månaders i hans namn... :-)

Det tog ett litet tag innan Nathalie och Erik fann varandra, det märktes att det var ett bra tag sen de sågs. Som det har varit tidigare, har de i stort sett bara behövt titta på varandra innan leken är igång. Idag tog det som sagt lite längre tid, men när det väl lossnade hade de jätte roligt tillsammans.
Här har de klätt på sig prinsesskläder (Erik skulle självklart ha den rosa!). De lekte att Amelia (är ej med på bild) var krokodilen som skulle döda dem...

Det nyaste kusintillskottet Cornelia, som snart är 1 år, sov sig igenom nästan hela kalaset. Det var riktigt roligt att se Almas uppriktiga förvåning när det kom in ett barn TILL :-)!
Efter kalaset stannade Erik kvar en stund till och lekte med kusinerna. Morbror Daniel var sen snäll och skjutsade hem honom lagom till middagen.
Det var två riktigt trötta barn jag la ikväll. Alma hade dock lite svårt att slappna av och sova. Det är så mycket nytt runt omkring henne och alla ljud som hon bara måste lyssna på. Att Erik sover i samma rum gör ju inte heller läggningen lättare :-).
Det sista Erik sa innan han somnade var med gråten i halsen; "mamma jag vill åka hem, jag vill till pappa". Han lugnade sig dock direkt när jag sa att pappa kommer på torsdag...