Sommar i september!

Hela helgen har bestått av härliga dagar i skön "slapparanda". Solen har skinit och termometern har pallrat sig över 20-graders strecket båda dagarna.

I lördags morse (ruggigt tidigt...), åkte vi alla iväg till Eriks fotbollsträning. Picknickfilten medtogs, medan kaffetermosen får följa med först nästa lördag (KJs kommentar/önskemål/krav).


Erik och Jack i full action.

Erik tycker fotbollen är kul, men han har lite svårt att koncentrera sig och hänga med fullt ut i spelet. Han har ju spelat fotboll i ett år nu. Men den tidigare kursen var mest bus och lek, nu är det däremot fullt allvar.
De flesta barnen går in för det till 100 %. Nu är han också bland de yngsta, vilket säkert påverkar honom i sitt spel. Han är ju en ganska (väldigt!) försiktig kille, vilket gör att han inte ger sig in i några tacklingssituationer.
KJ höll dock en liten lektion med honom när vi kom hem...

I söndags gjorde vi en upptäcktsfärd runt knuten. Skogen ligger ju alldeles runt hörnet, men vi har faktiskt inte hunnit gå dit förrän nu.
Trevligt att ha så nära till naturen, även om vi kunde konstatera att det inte är som att komma ut/in i en svensk skog. Vi saknade den äkta skogsdoften, samtidigt som vi underhölls av ljud från flygplan, helikoptrar, bilar och tåg (även om pappa/Ingvar just skulle se det sistnämnda som en njutning i sig).
Det kryllar ju också av folk i detta land, så det var ju både en och två och tre och fyra och fem... hundar och människor vi hälsade glatt på.


KJ, Erik och Alma på Stoney Lane (vår gata), så här lantligt bor vi!



Då KJ inte tror att jag tycker om det här med skogsliv, så måste jag lägga in ett bildbevis på att jag visst var med. Ser samtidigt vilken otroligt gräslig kombination av kläder och stövlar jag har. Men, det är ju ingen modevisning ut till skogs...

Jag tycker att det är roligt med sådana här utflykter, när alla njuter av det. Tidigare har det mest varit att KJ eller jag, har sprungit runt med Erik på upptäcktsfärd, medan den andra måste bära/dra vagnen med Alma i.
Nu däremot har ju höna-pönan blivit stora tjejen, som helt på egen hand utforskar världen (skogen...).


Erik på exploring (som han själv säger)!


Precis efter att den här bilden togs, gör Alma det värsta tänkbara i blöjan. Utan att överdriva, så var det nog bland det värsta under mina snart 5 år som småbarnsmamma. Jag hade dock plockat med en extra blöja, då jag kände på mig att hon inte var helt kry i magen.
Titta noga på bilden så ser ni, hur blek och glåmig hon ser ut.
Efter det lilla äventyret var hon dock pigg och glad igen. Som mammor alltid säger "ut ska det ju komma någon gång"...


... och där dog vår kamera! Helt otroligt, det känns som att alla våra ägodelar håller på att rasa samman :-(.

Härlig höstdag!

Sen Alma började på dagis, har både hon och jag börjat njuta mer av dagarna som vi har tillsammans hemma.
Själv känner jag att jag har mycket mer tålamod, och hon är väldigt nöjd att faktiskt just bara vara hemma. Hon har nu för tiden inga problem att ta sig för saker själv, och därmed sysselsätta sig på egen hand.

I dag har vi haft en riktig njutardag med fortsatt strålande väder och 20 grader varmt. Enda sättet man faktiskt ser att hösten är här på, är att träden börjar få fantastiskt fina färger.
Hösten är verkligen min favoritårstid!

När vi hade lämnat Erik på skolan, åkte Alma och jag tillbaka till Bovingdon och gjorde lite småärenden (jodå, lite aktivt liv finns det allt här). Bland annat besökte vi byns slaktare, som var riktigt trevlig och hade ett stort urval av kött och korvar (till Almas stora glädje).
Det blev beef fillet till Anna och två sorters sausages till Alma :-).

Därefter drog vi till Sainsbury´s och handlade lite mer till helgens matintag. Då vi hade all tid i världen (kändes det som), strosade Alma lugnt bredvid vagnen. När hon blev trött, fick hon ställa sig i vagnen och vi körde racer genom mataffären.
Väl ute, förflyttade vi oss 300 yards till Homebase och inhandlade lite ljung och andra små fina blommor (som jag inte vet namnet på :-)), att plantera i krukorna hemma i trädgården.

Eftermiddagen avnjöt vi hemma. Alma var ute och lekte stora delar av tiden, innan hon valde att ta en dryg timmes siesta.


- Alma, kan du titta på mamma och skratta?


Levererat!

Efter att vi hade hämtat Erik, fortsatte leken utomhus men nu tillsammans med storebror.


Mellis på uteplatsen.
Dagen till ära bjöds det på nybakta tekakor. Erik tittade storögt på dem och kommenterade torrt, "vad är det".
Tacksam ung man...

Nu har barnen just somnat.
KJ står i köket och tillagar kvällens middag, som blir risotto med squash och gorgonzola. Serveras tillsammans med dagens inköp hos slaktaren!

Blandade känslor!

Det känns lite konstigt att både Erik och Alma är så stora nu, så att till och med jag får lite egentid (!).
Från att mer eller mindre ha haft Alma (och Erik) ständigt i min närvaro i två år, har jag helt plötsligt 7 timmar á 2 dagar i veckan att förfoga på egen hand.

Just nu är jag nog inne i nyhetens behag och njuter för fullt.
Jag ska dock erkänna att jag tittar på klockan mer än jag behöver. Vid klockan tre börjar jag längta rejält efter Alma (samma procedur som jag en gång gick igenom med Erik). Jag sätter mig i bilen tio minuter tidigare än vad jag behöver, för att väl framme på dagis/skolan rusa in med ett stort leende på läpparna.
Än så länge är nog faktiskt Alma gladare över att se mig. Jag passar dock på att njuta. Jag vet att tiden snart kommer, då hon inte gråter för att jag inte är där, utan för att hon måste gå hem...

I dag har det gått riktigt bra för Alma. Både måndag och tisdag (då hon inte är på dagis), har hon börjat snyfta i bilen då vi svänger in på skolans allé.
I morse var det dock en glad Alma, som höll sig ända tills vi klev in genom dörren. Dock vände gråten snabbt. Det var sprudlande glada fröknar som jag mötte när jag hämtade henne.
Dagen bestod av mer glädje och prat än gråt OCH den lilla damen hade haft matpremiär! Både lunch och snacks hade slunkit ner i den lilla (?) magen.
Jag tror att helgens äventyr hos farmor och farfar, spelade stor roll in i Almas beteende i dag!

Själv tog jag mig en tur till Midsummer Place (shoppingcentret i Milton Keanes). Jag har ju varit där ganska många gånger nu (alldeles för ofta skulle KJ säga), men faktiskt aldrig utan ett eller två barn.
Dagens besök kändes nästan som att komma dit för första gången. Jag fick påminna mig själv flera gånger att jag inte behövde köa till hissarna i affärerna, att faktiskt gå in på damtoaletten och inte barn-/handikapptoaletten och att jag visst kunde äta lunch/fika på Costa.
Med andra ord; helt underbart! :-)
Alla Almas födelsedagspresenter innhandlades på bara någon timme. Helt fantastiskt (och ovanligt) att kunna gå in och ut från Early Learning Centre (bra leksaksaffär) utan tjat.

I morgon är en ny dag i mitt nya liv. Den inleds med en morgonkaffe på Costa tillsammans med Sharon!

Eriks dag!

Här kommer dagens rapport från Erik!

I dag så åkte jag på en buss.
Vet ni vart vi åkte?
Vi åkte någonstans, till Three Valleys Water. Vi såg plankor som hade djur på sig, det var faktiskt träplankor. Det var inte riktiga djur utan pictures.

Sen idag, när jag fortfarande var på skolan så blev det så att vi lekte också hittade vi en mördarsnigel.

På Three Valleys Water så lekte jag med mina kompisar, det var kul att leka med dem och kul att komma tillbaka till skolan.

(Nu blev det en liten toapaus...).

Three Valleys Water är ett vattenverk. Där fick vi fiska, och vet ni vad jag fiskade upp?
Jag fiskade upp jätte många bebisvattensniglar också hittade jag en stor också i poolen, men jag tog inte hem den.

Vi åt mat där, vi fick smörgås, gurka, morötter, tomater och en kaka som jag tappade och inte kunde äta. Vi åt också banan.
Vi fick lära oss att om vi inte vill ta bort allt vatten, måste vi om vi har bajsat ta den stora knappen, och om vi har kissat måste vi ta den lilla knappen.

Sen gick vi minibeasting och när vi kom tillbaka till skolan sprang jag och Johnny runt, jätte många gånger så att jag blev uttråkad.

Tack, tack det här var Eriks bästa saga. Slut.

Keane of pop!

Just nu poppar jag, Erik och Alma till denna låt i bilen:
http://www.youtube.com/watch?v=maKVPe677Jc
(ni får kopiera länken)
Keane - Everybody´s Changing

Lyckligtvis har min son fått mina gener när det gäller musik... Likaså vill han, liksom jag, lyssna på låten om och om igen och gärna på hög volym.

Elvis släng dig i väggen!
Eller som Erik brukar säga; "bara det inte är Elvis igen"!

Adventure...

Ut i vida världen igen (nästan...)!
I eftermiddag sätter vi oss på flygplanet mot Sverige, för att i morgon gå på Anders och Susannes bröllop.
Det ska bli så trevligt!
Både att få medverka som gäst på bröllopet, få träffa kompisar som vi inte har sett på länge, få träffa farmor, farfar, Jakob, Anna, Frida och Jens, som vi inte heller ha sett på länge och få bo på hotell med endast Anna och KJ i rummet :-).

Vårt schema är ganska späckat i dag, då vi måste åka vid klockan tre till flygplatsen.
Tror ni inte att min kära bil, en dag som denna, väljer att inte starta igen. Denna gång satt jag, Erik och Alma dock lyckligt fast på uppfarten hemma.
Efter ett snabbt samtal till Sharon och omdirigering av deras bil, kom Erik iväg till skolan.
Själv har jag suttit i samtal med Landrover och Landrover Assistance. Nu väntar jag på att lånebilen ska levereras och att min bil ska hämtas och köras till Landrover. Suck...

Här kommer lite bilder på Erik i skoluniform!


Mr himself!


Erik och Grace!
GOSH! Ser de inte ut som ett gammalt strävsamt pensionärspar, hämtat från 40-talet?!


Alla klasser är uppställda för att därefter tillsammans med sina lärare, tåga in till sitt respektive klassrum.
Eriks klass (som är den yngsta) står längst fram.
Kvinnan i röda byxor är Mrs Harris, deras klassföreståndare. Tjejen i svarta kläder (med ryggen mot oss) är Miss Long, och är assistent i klassen. Kvinnan i grön pullover är rektorn, Mrs Jaspal.
Varje morgon 08.40 (SHARP!), ringer hon i sin klocka, alla barnen ställer snabbt upp sig på led, Mrs Jaspal säger "goodmorning everybody", alla svarar i kör "goodmorning Mrs Jaspal" och därefter börjar skoldagen.

The old Bailey

I går kväll var jag och KJ iväg på något riktigt häftigt och intressant.
Via Svenska Handelskammaren var vi inbjudna till domstolen the Old Bailey, i centrala London (vi var alltså inte där som åtalade).


The old Bailey

Inga bilder (mer än den ovan, som är hämtad från internet) kan dock uppvisas, då det inte var tillåtet att fotografera.
The Old Bailey är troligtvis världens mest kända domstol. Flera av Englands otäckaste och största rättsfall har behandlats här.

Det är väldigt sällan som allmänheten släpps in i domstolen på en sådan här tur, vi blev dock insläppta av sheriffen himself!
Roger Gifford som är chef för SEB i London, är nämligen en av Londons två sheriffer (!!). Han hade vänligheten, att via handelskammaren ordna den här kvällen.
Kostnaden för kvällen var 25 pund/person som betalades till en fond. Fondens intäkter hjälper före detta fångar, att återskapa sig ett liv i frihet.


Roger Clifford - inte bara SEB chef, utan även sheriff (måste vara en av världens mest häftigaste titlar att ha på visitkortet).

Vi hade en riktigt bra guide, som med stor inlevelse berättade om domstolens bakgrund och hur det i dag fungerade. Vi satt i den största rättssalen, där fall som bland annat Baby P hade haft sin rättegång.
Domstolen har 19 rättssalar. Guiden läste upp morgondagens (dagens) "program", vilket bestod av 14 mordåtal och 5 inte fullt så allvarliga anklagelser... Detta var en lugn dag enligt guiden...

Guiden fick en fråga hur man fördelade rättegångarna bland domstolarna, då the old Bailey verkar få de absolut värsta brottslingarna. Enligt honom fördelas rättegångarna jämnt mellan Londons domstolar (för de brott som begås i just detta område). Däremot är det få domstolar som dels kan erbjuda den säkerhet som the old Bailey har, samt kan ta emot ett så stort antal medverkande i en rättegång.

I salen där vi satt, hade de två stora platt-TV uppmonterade. För ett år sen, investerade den engelska regeringen 40 miljoner pund i att utrusta domstolarna med dessa TV-apparater. Summan kan låta skrämmande hög, men enligt guiden tjänades det snabbt in. Då de istället slapp ha helikoptrar snurrandes i luften och extra inkallade vakter och poliser, när riktigt tunga brottslingar skulle påbörja sin rättegång.
Istället för att ta dit den/de åtalade redan vid första dagen, påbörjas rättegången som en videokonferens - domaren och hela hans sällskap sitter i rättssalen, medan fången sitter i ett rum i sitt fängelse. Fången förflyttas sedan först till domstolen och rättssalen, när straffet ska fastställas. Smart!

Efter denna lite skrämmande och väldigt intressanta föreläsning, behövdes det mer än ett glas vin innan man kände sig normal igen ;-).
Kvällen blev dock inte sen. Vid halv tio rullade vi in på gårdsplanen hemma och sa tack och hej till Camilla, som än en gång hade underhållit Erik och Alma.

Kalas i Toscana!

Från Crayfish Party till Toscana.
I går kom vi hem efter en långweekend och 60-års firande i Italien (Mamma och pappa hade bjudit in våra familjer att fira pappas 60-års dag).
Tidigare har jag (KJ har sett lite mer under sin tid som student) bara upplevt Rom, men Toscana var en riktig höjdare. Inte för att vi hade trott något annat, men det är alltid kul att prova något nytt, frankofiler som vi är...

Huset som mamma och pappa hade hyrt, låg högt uppe bland kullarna. Det var en kvarts körning på krokiga grusvägar, innan vi nådde närmsta by (Asciano).
Vi hade relativt tur med vädret, även om vi fick en och annan regnskur. 25-27 grader och förhållandevis soligt, är ju inte helt fel i mitten av september.

Då vi alla tog oss ner från olika håll och på olika sätt, möttes vi i Pisa.
Daniel med familj mötte upp oss när vi landade. Trevligt att landa i ett okänt land, men ändå få ett sånt hjärtligt och igenkännande bemötande redan vid ankomst :-)!
De hade valt att bila ner till Italien, och befann sig redan i landet sedan ett par dagar tillbaka.


Självklart var första stoppet "det lutande tornet"!
Efter en lunch, bestående av lasagne, pizza och vin (självklart!), bar det av till den stora turistattraktionen.
Det var häftigt och mäktigt att få se en av världens mest kända byggnader, dock hade nog jag förväntat mig ett mer slitet torn. Det var lite för mycket renoverat för att ge den äkta känslan.


Delar av kusinskaran poserar framför kameran (Emelie 9 år och Nathalie 5 år)


Alma visar sig från sin tuffa sida...

Redan andra dagen inföll den Stora Dagen för pappsen.


Morfar står och läser Eriks kort...


... och i paketet (som Erik har valt papper till och slagit in helt själv) ligger... strumpor!
Erik ville väldigt gärna ge morfar strumpor i födelsedagspresent, då morfar (som Erik själv sa) alltid har så mycket hål i sina strumpor.
Hoppsan! Av barn får man alltid höra sanningen.




Lite lek i trädgården innan frukost.
Utsikten var helt fantastisk!


Födelsedagslunchen intogs på restaurang La Mencia i Asciano.
Restaurangen (jag hade innan vi åkte haft kontakt med den lokala agenten i Italien, och bett de boka ett bord åt oss) var jätte trevlig. Den hade en urmysig trädgård som vi satt i i flera timmar, och åt italiensk mat som bara smälte i munnen!
Även om mormor hade svårt att förstå, att köttbiten inte serverades med pommes ;-)!


Hela sällskapet (förutom KJ fotograf) på promenad i Asciano!
Mamma, pappa, Anna, Alma, Erik, Daniel, Angela, Emelie, Nathalie, Amelia (3 år) och Cornelia (1 år).



Kvällarna hade gärna fått vara lite varmare. En kväll hade vi dock laddat för grillning, och kunde njuta av middagen på verandan, med utsikt över den toscanska dalen!

En av dagarna gjorde vi en heldagsutflykt, och "avverkade" de tre städerna Montalcino (Brunelloviner), Pienza (ost) och Montepulciano (vin, ost och en fantastisk stad att vandra runt i).


Alma älskade sina nya solglasögon som jag hade köpt till henne, strax innan vi åkte.


Hon ville ha på sig dem jämt... Tredje dagen bröt hon dock av dem...


Erik och Amelia, mätta och nöjda efter ännu en pastamiddag, på ännu en fantastisk restaurang.


Lyckan gjord!
Erik hittade en Ben Ten Alien på gatan. Jag råkade kalla den för skräp, vilket Erik nästan inte kunde förlåta mig för... Det var ju en riktig Ben Ten Alien...


Erik och Nathalie var som ler och långhalm. Allt de gjorde, skulle de göra tillsammans.
När jag nu sitter och går igenom korten som togs under semester, kan jag nästan inte hitta ett enda kort med bara Erik eller bara Nathalie på...


På promenad i Montepulciano.


KJ och Alma poserar på torget i Siena, som vi besökte dagen innan vi åkte hem.


Resan får avslutas med en bild på KJ, och hans nyinköpta handväska *skämt*.
Till svärmors stora besvikelse, kunde inte ens KJ-ingenjör få ihop axelremmen på rätt sätt på hennes senaste inköp.
"Det måste vara felkonstruerat" konstaterade mannen kort...

Crayfish Party

I fredags var KJ och jag på Swedish Crayfish Party i London.
Själva arrangemanget stod Svenska Handelskammaren för, och vi var inbjudna med Atlas Copco.
Totalt var vi väl runt 80 personer, blandat engelsmän och svenskar samt blandat företag och privatpersoner.

Tillställningen var en riktig hit. Inget bildbevis blir det, men däremot kan jag dela med mig av några av de snapssånger som sjöngs!

Hell & Gore
Hell and Gore
Chung Hop Father Allan, Lal and Lei
Hell and Gore
Chung Hop Father Allan, Lei
And then Zoom in Tee Hell and Tar
Hand Hell Air in Tee Hull One Fore
Hell and Gore
Chung Hop Father Allan, Lei

My Amstel
(Melody: My Bonnie is over the ocean)
My Amstel should cool of my palate,
My Amstel should shower my gums.
My Amstel should tempt me to sing loud,
if I find my Amstel is gone.
AMSTEl! AMSTEL!
Please, get me another, immediately.
AMSTEL! AMSTEL!
Please, serve me another cool beer!

För KJ:s och min del var det årets kräftpremiär. Det var dock inte svenska kräftor som serverades :-(.
Riktigt kul hade vi!
Som rutinerade svenskar var det kul att se hur engelsmännen runt bordet, blev fullare och fullare för varje snapssång som sjöngs. Som svensk har man ju vid det här laget lärt sig, att upptakten av sånger (dvs snapsintaget) ökar ju längre in på kvällen man kommer. Därav lika bra att från början, inte fylla snapsglaset ända upp, alternativt välja att bita av den.
De engelska kollegorna däremot, körde på för fullt.
Kul att se och kul hade vi nog alla!

Erik och Alma hade sin nya barnvakt här hemma. En tjej som heter Camilla, och som jobbar som fröken på Almas dagis.

Dagis - dag 3

Alma på väg till tredje dagen på dagis!

När vi kom till dagis var Almas grupp ute på en liten utflykt. En grupp på 12 kottar i 2-års åldern hinner ju dock inte så himlans långt när de ska knata själva. Det var därför inga problem att hitta dem, så att Alma kunde ansluta i gruppen.
Hon var lite ledsen (som sig bör) när vi gick, men blev ganska snabbt glad och nöjd.

Dagen till ära var det premiär för Alma att äta lunch tillsammans med de andra. Detta trodde jag skulle vara jätte uppskattat, då Alma är (som ni vet) tokig i allt som går att äta. Tji fick jag, hon rörde inte ens maten. Hon hade mest suttit och varit ledsen, och väntat på att mamma skulle komma tillbaka...

Nu är det slut på dagis för den här veckan. Nästa vecka ska vi göra två besök, tisdag och onsdag. Dock blir det inga hela dagar då heller, vi fortsätter med en liten mjukare variant :-).

Medan Alma var på dagis, åkte Erik och jag ner till stan (Berkhamsted), och fixade med de sista grejerna till hans fotbollsutrustning.
Vi tog även en snabb lunch/fika på Costa.
Erik sa flera gånger när vi satt och fikade:
- Mamma, visst är det mysigt att göra saker utan Alma. Bara du och jag.

När vi hämtat Alma, åkte vi till Bushey (Watford) för att handla de sista prylarna till Eriks skoluniform. Alma var totalt slut efter dagens utmaning, och sov sig igenom både bilturen och vistelsen i affären.
Erik och jag hittade det vi skulle ha (keps, skolmärken, gympapåse och namnetiketter).

Väl tillbaka i Berkhamsted igen, passade vi på att slinka in hos Claire och klippa luggen på Alma. Claire var grymt imponerad över hur mycket Almas hår växer. Hon konstaterade att håret växer som ogräs på alla i vår familj, och ville gärna ha tips på vår kost.
- Bärs, sa KJ när jag berättade det för honom... Stämmer kanske inte riktigt in på alla familjemedlemmar...


Nyklippt Alma, eller Aaaaama som hon numera säger om sig själv!

På kvällen blev jag upplockad av Sharon, Sonja och Aimee. Vi drog därefter in till favoritpuben The Boat i Berkhamsted.
God mat, gott vin och trevligt sällskap!
KJ-citat igen:
- Har ni något att prata om egentligen, ni träffas ju hela tiden...

Dagis - dag 2

Dag två var inte lika rolig för Alma på dagis. Sedan tidigare var det bestämt att vi skulle komma på förmiddagen, jag skulle lämna Alma själv en timme och därefter komma tillbaka.
När vi kom in var det även denna gång mitt i snacksstunden. Alma var jätte glad och gick och satte sig vid bordet och fick ett kex.
Perfekt tänkte jag, nu är hon i alla fall nöjd när jag lämnar henne.
- Alma, mamma går ut en liten stund nu. Går det bra?
- Ja.
- Okej, då får Alma sitta här nu och äta sitt kex, också kommer mamma sen. Hejdå Alma.
- Mamma, mamma, MAAMMAAAA....

Hon hade inte varit ledsen hela timmen, men satt och grät i frökens knä när jag kom tillbaka.
Med andra ord var dagens inskolning, precis som den ska vara...


Alma på väg till dagis, dag 2. Hon vill visa er sin nya Peppa Pig ryggsäck.

Sharon, Grace och Joseph mötte upp oss på skolans/dagisets parkering. Därefter drog vi direkt till Ikea!
Det är lite exotiskt för en engelsman, att få åka till Ikea med en svensk...
Som alltid när man åker till detta varuhus, tänker man att idag är det inget särskilt vi behöver. När man dock närmar sig kassan, har man ändå plockat vagnen full med "bra-att-ha-grejer".
Notan slutar på närmare 80 pund, på saker som man inte alls hade tänkt att köpa.

Barnen var nöjda och glada då de fick köttbullar, korv, äppelljuice, glass och pepparkakor. Precis som det ska vara, när man som utlandssvensk besöker Ikea.

Efter Ikea åkte jag, Erik och Alma direkt till Landrover i Chipperfield (by nära där vi bo). Vi lämnade tillbaka den lånebil, som jag hade haft under tiden de hade min bil inne på service/åtgärd.
De hade hittat något som var fel, och bytt ut en eller två delar. Men då jag knappt på svenska hänger med i biltermerna, förstår jag ännu mindre på engelska (=kan alltså inte förklara vad de har gjort).

Almas premiär!

Det speed:ade tempot fortsätter även denna vecka.


Klockan nio i morse stod Alma redo och färdig för dagis.

Det gick över förväntningar, den timmen som Alma och jag var där (Erik hade vi släppt av hos Jack).
Mitt oroande om att Alma skulle sitta i mitt knä och tjata om "nappa" (Almas ord för napp), var helt i onödan.
Vi kom precis lagom till snacksstunden, vilket passade Alma alldeles utmärkt ;-).
Vi hann även med en liten lekstund utomhus. Alma tyckte det var helt okej, ända tills det kom en annan tjej och snodde bilen för henne. Alma spärrade upp ögonen, som blev svartare och svartare, och stirrade först på tjejen, sen på mamma och sen på tjejen igen, öppnade munnen och skrek NÄÄÄÄÄÄ.
- Ojdå sa fröken, det där var inte populärt.
- Nej, sa jag och försökte släta över det hela.
Samtidigt som jag tänkte för mig själv, att Alma kanske inte hade behövt avslöja sitt temperament så tydligt, redan 40 minuter in på första dagens inskolning.

När vi sedan satt i bilen och skulle åka och hämta Erik, hade Alma och jag följande lilla konversation.
-Alma, var det roligt på dagis idag?
- Ja
- Vill Alma komma tillbaka i morgon?
- Nä

Lagom till lunchen hade vi bestämt träff med Karolin, Oliver (som Alma har döpt till Olla) och Agnes i Hemel Heampsted. En snabb lunch intogs (okej, Mc Donald´s), och sedan var det shopping åt Erik och Alma som gällde.
Erik var nog gladast som kammade hem följande:


Nya fotbollskläder (ej tröjan); riktiga dubbskor och knäskydd (på lördag morgon klockan nio, börjar Erik och Jack utomhusfotboll i Berkhamsted).
Knäskydden var Erik extra nöjd med. De åkte på så fort vi kom ut ur affären, och satt på fram till kvällens duschning.

Wimbledon nästa?

Bildbevis från gårdagens tennismatch mellan KJ och Sven.
Tyvärr inte en så bra bild. Jag vågade inte gå närmare planen, då jag hade Alma tätt efter mig och hårda (?) tennisbollar flög genom luften.

Medan herrarna svettades på tennisbanan, passade vi andra på att avnjuta en härlig eftermiddag i en utav Harpendens lekparker.
Efteråt åkte vi alla hem till Karolin och Sven och åt middag.


Nyblivna tennisproffs?


Helt riktigt; efterrätten bestod av kakorna från gårdagens barbeque.


Både Karolin och Sven reagerade med stor förvåning då Alma redan var inne på sin andra kaka, medan vi andra inte hade hunnit sätta tänderna i vår första...