Här är det mer lag än vilja, att köpa present till sin fröken när hon fyller år. Det är dock inte barnen, som köper och ger presenten. Det ska klart och tydligt framgå att det är från föräldrarna, inte barnen.
Sent igår kväll tog jag på mig det ärofulla uppdraget, att inhandla presenten.
Jag kände mig nämligen väldigt träffad, då följande sms gick ut "Hi all, found out today it´s Mrs Harris´50th tomorrow. Could any non-working mum perhaps organise a nice bunch of flowers for her and a card on behalf of those who would like to contribute? Sandra"
Nu är det dock inte bara jag som är en non-working mum, men uppenbarligen var jag först till kvarn till att tacka ja.
Ett äpple till fröken?
En ljuvlig liten ask.

Innehållandes ett ännu ljuvligare armband.
Sausageeeeeeees
I min värld är det självklart barnen som ska få ge något fint till sin fröken, inte föräldrarna.
Min plan att dyka upp tio minuter innan hämtning, fungerade därför väl. Barnen fick själva överräcka presenten och blommorna, vilket uppskattades av alla.
Jag hade även frångått de engelska vett- och etikettreglerna, genom att på kortet skriva att det först och främst var från barnen.
Ska bli spännande att se om jag i morgon får stå ensam i ett hörn i playground, får bilen repad och däcken skurna.
Vid lämning i morse berättade Mrs Harris för Erik och mig, att hennes svenska barnbarn hade ringt och sjungit Happy Birthday på svenska.
- Erik, can´t you do the same for me?
Lång fundersam från Eriks sida, innan svaret kom.
- No way.