Strawberries

Jordgubbar är något som vi frossar i nu; sommarlyx.
Vid varje besök på Waitrose, följer alltid minst två liter jordgubbar med hem.

Allting blir ju så mycket roligare och godare med dessa söta och röda gubbar.
Till och med frukosten intas utan tjat från min sida.



Alma har småtröttnat lite på det soliga vädret. Till viss del kan jag förstå henne, och tjatar numer inte på att de ska gå ut i det fina vädret.
Idag har det mest varit pussel och bus som har fyllt Almas dag.




Efter skolans slut idag, är det dags för Eriks simlektion. Mindre kul att stå inomhus i en ruggigt varm simhall i det här vädret. Men vad gör man inte för de små liven.

Sommar och sol

Att sitta inne vid datorn och blogga, är inte högsta prioritet nu när sommaren äntligen är här (jag tror heller inte att det sitter så många läsare inomhus, och prioriterar bloggläsning).
En sådan här sommar har vi inte haft sen 2006, då vi just hade flyttat till Frankrike.
Vi hoppas att solen orkar lysa och värma ett par månader till, så att sommaren blir som den ska vara.

Tyvärr har de stackars små barnen ytterligare två veckor kvar i skolan, innan de får njuta av sol och ledighet på riktigt.
Jag måste ju dock erkänna att det är lyx på högsta nivå, att kunna tillbringa ett par timmar i solstolen de dagar både Erik och Alma är på skolan.

Eriks och Almas uppdrag den här sommaren, är att odla tomater.
Vi gjorde det när vi bodde i Frankrike, och det var mycket uppskattat av Erik. Även om han inte äter tomater själv, går han in för det med stor entusiasm och noggrannhet.


Både två är nu fullt medvetna om, att tomaterna måste vattnas varje kväll. Med vattenkannan i handen, fyller de själva på vatten från utomhuskranen.


För att sedan hälla två kannor vatten (halvfulla) i respektive blomlåda.
Tomaterna till vänster är Eriks (tur för oss, att det även är dem som har vuxit mest) och de till höger är Almas.


I helgen upptäckte vi att de första tomaterna nu har börjat att komma fram.
Erik kan sitta långa stunder och titta och räkna de gröna tomaterna. Försiktigt tittar han i varje blomma, för att se om det är någon ny tomat på gång.

Sommar på hög nivå har vi här i England.

The Ascot i bilder

Fredagens hästkapplöpning på Ascot blev ett oförglömligt minne. Otroligt roligt att få göra något så typiskt brittiskt och otypiskt mig själv.


Det var meningen att vi skulle ta en före-bild och en efter-bild. Lyckligtvis blev det bara en före-bild hemma hos oss, innan vi hoppade in i bilen med chaufför som vi hade ordnat dagen till ära.
Jag själv, Sharon, Fiona och Tracey.



Framme och inne genom portarna.
Vädret var soligt men ändå inte för varmt. Perfekt för en hästkapplöpningsdag.


Jag var bara tvungen att ta en bild från damtoaletten.
Överallt glada kvinnor i fina klänningar och hattar med de små handväskorna sprängfyllda av make up, hårnålar och hårsprej.
Själv insåg jag, till min fasa, att hårsprejet låg kvar i bilen. Behövde ju dock inte oroa mig särskilt länge, innan en vänlig medmänniska riktade sprejstrålen åt mitt håll.


Jag tycker denna bild är så mycket "Pretty woman".


Innan loppen började, kunde man skåda hur hästarna stolt visades upp.


På väg till tävlingsbanan, knackade någon mig på axeln för att stolt visa upp sin klänning.
Snygga som få.


I väntan på att loppen ska börja.
Det var totalt sex lopp som utspelade sig. Det var ca 30 minuter emellan varje lopp, så spänningen varade i tre timmar.
Själv hade jag dock inte satt mig in något vidare i de tävlande djuren. Jag satte fem pund på en häst i varje lopp. Jag satsade även på beställning åt pappa/morfar, två pund på häst nummer elva i varje lopp.
Ingen av oss kunde räkna hem ett pund i vinst.


Fiona blev dock en lycklig vinnare i ett av loppen.
Tror dock att hon blev gladare över att hon vann, än över hur mycket hon vann.


En oförglömlig dag.
Något trötta gick vi ut till den väntande chauffören, som körde oss till The Gatsby i Berkhamsted. Där hade vi bokat bord, och avslutade dagen och kvällen med mer god mat och dryck.
En heldag som helt tog ut sin rätt dagen efter.

Father´s Day

I dag firar vi fars dag här i England.
Även denna dag firas generellt mer, än vad motsvarande dag görs i Sverige. Dock är det långt ifrån lika storslaget firande, som när det är mors dag i det här landet.


Erik och Alma smög in med paket och flagga till pappa.
Det krävdes, mer än en gång, en förklaring till Alma att hon inte skulle sjunga Happy Birthday.


Happy Father´s Day!
I paketet låg två lager shorts, ett bar badshorts (Levis) och ett par vanliga shorts (GAP).
Erik och Alma räckte även stolta över var sitt kort till pappa, som de hade tillverkat själva.



I två dagar har vi försökt att hålla tårtan hemlig. Även här hade Alma väldigt svårt att förstå, varför hon inte fick säga något till pappa.
Till slut enades vi tre om, att säga att vi gjorde världens största kanelbulle till pappa.
Båda var därför väldigt pirriga och förväntansfulla, att äntligen få avslöja vår stora hemlighet.

Ready for take off

12 timmar och 54 minuter kvar...

Dagens sportaktivitet har knappt ebbat ut, innan det är dags att förbereda nästa aktivitet.
Denna gång är det mindre fokus på barnen, istället full fokus på frun i huset.


Förberedelse 1.


Förberedelse 2.

I gårdagens The Times kunde man skåda dessa vackra huvudbonader, som hade visat upp sig på Ascot.


Även om jag kommer att ha (är tvungen) en huvudbonad av något slag, kommer jag inte ens i närheten av dessa skapelser.
Kännns väldigt bra.

Sports Day

Årets Sports Day på Haresfoot, bjöd på underbart väder och en fantastisk energi hos samtliga tävlanden.
Hela stämningen var magisk när barnen gjorde sitt bästa för att leverera sina resultat.

Tyvärr kunde inte KJ vara med. Men jag och Alma var på plats, från varsitt håll, för att delta i hejaklacken.


Alma satt med sitt gäng från Happy Hares och hejade på deltagarna.
Strax innan det var Eriks tur, fick hon dock komma över till andra sidan av tävlingsbanan för att heja med oss föräldrar och syskon istället.


Skolans rektor, Mrs Jaspal, hälsade alla välkomna och meddelade att tävlingen kunde börja.

Vid middagsbordet igår kväll peppade vi Erik att ge järnet vid dagens tävling. För varje race han vann, lovade jag honom en glass.


Först ut var att springa med ägg på en sked. Det var stor koncentration bland de tävlade.
Denna uppställning bestod av Finlay, David, James, Erik och Tom.


Trots stor koncentration, tappade Erik sitt ägg just innan målgång.
Slutresultatet blev en andraplats.


Nästa tävlingsgren var att hoppa säck.
Bracken, Reuben, Erik och Olivia är i full färd att hoppa.


Även detta lopp slutade med en andra placering.


Det var dock en nöjd och stolt kille som gick av planen.

Nu var det dags för sista loppet. Springtävlingen. Detta hade Erik övat på jätte länge, det var verkligen denna gren han såg fram emot och ville vinna.


Erik, Harry, Olivia och Bracken gör sig redo.
Alma och jag skrek oss hesa. Endast ett kort lyckades jag ta, då min upphetsning att heja fram Erik var större än att ta kort.


Och visst gjorde han det. En första placering och guldmedalj till min Erik. That´s my boy.


Efter dessa nerviga och imponerande tävlingsgrenar dukades det upp med medhavd picknick.


Finns det något somrigare än strålande sol, grönt gräs och ett barn som äter jordgubbar i sommarklänning och flätor?


Skolköket dukade upp och stod för ett imponerande kaffebord.


Bildbevis på att den utlovade glassen vid en förstaplacering, intogs vid hemkomst.

Vilken dag.
Mycket imponerande av alla inblandade.
Erik och Alma verkar dock inte ha fått nog av springandet. En ny springtävling utspelar sig just nu i trädgården.

Erik aktiverar sig

Familjefadern har nu invigt sin förstfödde son i korsordsvärlden.


Erik tyckte det var riktigt kul och plitade stolt bokstäverna i rätt ruta.

Nu får far i huset se upp, så att det inte blir konkurrens om DN:s söndagskryss.

Samma kväll när jag och Erik låg i hans säng och pratade, hade vi följande konversation med varandra:
- Mamma, varför jobbar inte du?
- Därför att jag nu kan vara hemma och ta hand om dig och Alma. Tänk så bra vi har det här i England, den dagen vi flyttar tillbaka till Sverige får nog även mamma jobba.
- Vad ska du jobba med då?
- Jag vet inte, vad tycker du att mamma ska jobba med?
- Jag vet inte. Kanske ambulansförare.
- Ambulansförare? Varför tycker du det.
- Nej, nej mamma inte det. Jag menar... vad heter dem här som tar hand om alla döda människorna och kör runt på dem?
- Begravningsentreprenör?!
- Ja just det, det kan du bli.

The Ascot

Allting blev så mycket verkligare när biljetten levererades i min hand.
Tre dagar kvar till The Ladies drar till Ascot. Lämnar The Children på skolan och hemmet åt The Husbands.
Can´t wait.

Ledig dag

Tisdagar är Alma hemma från dagis.
Oftast försöker vi att bara vara hemma och aktivera oss själva. Idag var det bakning av dill- och ostsnurror som stod på schemat (vi hade med oss 7 paket jäst hem från Sverige, ett paket är nu använt).

Alma fullkomligt älskar att baka (vilket barn gör inte det?).



Även om det mest går ut på att smaka degen.


Mellan jäsning och utbakning, passade Alma på att hjälpa till med disken. Fortfarande med degrester runt munnen.


När det blev lite långtråkigt, är det bra att ha tillgång till sina pussel.


Bullarna är färdiga och väntas på att få avnjutas till kvällens fisksoppa. Bullarna var dock ingen favorit för den unga tjejen. Får se om den ännu mer kräsna storebrodern, godkänner det färdiga resultatet.

Race for Life

Vilken fantastiskt rolig dag och löpning vi hade igår.
För 4 månader sedan var vi fyra tjejer som anmälde oss till Race for Life. Arrangörer var Cancer Research UK. Anmälningsavgiften och de sponsorpengar man lyckades få in, går/gick oavkortat till cancerforskningen och sjukvården.

Det var endast 5 km (3,5 miles), som skulle avverkas. Men vi tjejer har haft en fantastisk resa dit med gemensam träning.
En gång i veckan har vi försökt att träffas vid Pednor Loop i Chesham, för att avverka 8,5 km.
Kairen som var mest otränad av oss, började med tiden 1h40min runt. Sista rundan innan loppet, tog hon sig runt på 1h05min.
Själv har jag legat på mina stadiga 48 minuter.


Vi har mer eller mindre, tränat i ur och skur.
När det var som kallast, behövdes både mössar och vantar. Lyckligtvis passar Eriks mössa och vantar även mig.

Under gårdagens lopp var självklart vår starka hejaklack KJ och Gordon där med barnen.


Det var inte bara ett dödligt lopp, utan även en väldigt trevlig familjefest. Vädret var strålande, dock inte för varmt för en löptur.


Jag, Sharon, Kairen och Sonja.
Vi rankade oss själva som löpare (man fick välja på fotgängare, joggare eller löpare).


Sharon sprang loppet för Gordons syster Melanie, som gick bort i bröstcancer endast 45 år gammal.
Själv sprang jag för glatta livet.


Den gemensamma uppvärmingen har börjat.


Startskottet har gått.
Någonstans i klungan är vi.



Första varvet (av två) avklarat.


Det gick ingen nöd på barnen under tiden som mammorna sprang. Glass varvades med lek i parken.


I mål.
Sluttid 27.20 (inkl. en minut att ta sig igenom klungan vid start).
Mitt personlighetsbästa på 5 km utomhus. Mycket stolt.
Tjejen till vänster om mig, var den jag tog rygg på under loppet. Otroligt kul att springa tillsammans med andra.


Trött.


Sharon ramlade in 2-3 minuter efter mig.


Kairen och Sonja, som har varit de som har fått kämpa mest med träningen, kom i mål 10 minuter efter mig.


Stolta.
Jag har aldrig sprungit ett lopp tidigare.
Måste erkänna att jag fick stor mersmak.


Den riktiga belöningen kom några timmar senare, då vi möttes upp på The Marchmont.
Många timmar och många flaskor vin avnjöts i den fantastiska pubträdgården,



Barnen sprang runt och lekte.
Papporna turades om att delta i leken. Vi mammor kände oss mer än nöjda med löpningen vi redan hade genomfört under dagen.

På torsdag är det dags för Sports day på Haresfoot. Då är det Eriks tur att tävla i löpning. Efter gårdagens lopp vet nu Erik vad han ska göra för att vinna, precis som sin mamma. Var helt enkelt bäst och ge järnet.