Snöigt

Då har vintern även kommit till England. Ett snötäckt landskap vaknade vi upp till imorse.

I tre vintrar har vi nu bott här. Varje vinter är förvåningen lika stor bland engelsmännen, snö? det har vi inte haft i det här landet på 20 år.
Vi har haft det varje vinter sen vi kom hit.

Nu känns det dock som att frustationen har lagt sig, och vi blickar istället leendes ut över den vintertäckta gatan och njuter av att få en dag inomhus (här går man nämligen inte ut när det är 0 grader och 1 cm snö på backen).
Dock var Haresfoot school öppen idag, så Erik och Alma kom iväg som de skulle (men jag har hållt mig inomhus).


Även i Sverige fick Erik och jag uppleva ett vinterlandskap (här står Erik i snöhögen utanför Sveriges Riksdag).
Erik tyckte det var jätte kul att få pulsa i snön. Själv tyckte jag faktiskt att det var lite väl kallt.
Även om det inte var många veckor jag tillbringade i Sverige förra vintern, känns det inte som att man riktigt har kommit över den vargavinter vi just har genomlevt.

Glassfika

Igår när jag hämtade Alma från skolan, tog vi en sväng ner på stan och gick och strosade.
Det var väldigt länge sen vi tog oss tid för en sådan lyx. Riktigt trevligt att också få göra det med bara ett av sina barn.



Självklart stod en fika med på schemat.
För ett par månader sedan öppnades ett riktigt mysigt och trevligt litet café i Berkhamsted där de säljer glass. Äntligen kan man nu fika en kula glass istället för klassiska shortbread eller gingerman bread.

Morgontidning

Trögt internet, bristande inspiration och stressig tid får väl bli anledningen till att bloggandet har halkat efter de senaste veckorna.
Men precis som med det mesta här i livet, är det väl bara att ta sig i kragen och börja prestera igen.


Vid frukostbordet i morse var det inte bara jag som läste tidningen.

Jag fick en otrolig flash back till min egen barndom och brorsan som slukade Kalle Anka Pocket vid köksbordet, som vi andra slukade Skogaholmslimpa.
Här är dock Kalle Anka utbytt mot Bamse och Skogaholmslimpa mot Finn Crisp Original Rye.

Mad Hair Day

Idag var det ännu ett jippo på skolan.
Denna gång var det Mad Hair Day, vilket innebar att barnen (och lärarna) fick se ut hur som helst i håret.

Anledningen (det finns alltid en sådan här) till dagens utstyrsel, var att barnen även skulle ta med sig/skänka begagnade leksaker till skolans julmarknad om två veckor.
Leksakerna köps sedan (tillbaka) i sin tur av oss familjer som är där och besöker marknaden. Pengarna går sedan till skolans fond (där det just nu är en klätterväg som står högst på inköpslistan).

Kommer ni ihåg vad jag tidigare har skrivit om engelsmän och deras syn på att enbart skänka saker?




Alma i många pony tails. Självklart fick även Hello Kitty vara med i uppsättningen.




SnyggErik valde den lite mer enklare varianten och sprejade blå färg i håret.

Alma målar

Det är långt ifrån alla teckningar och skapelser som Erik och Alma kommer med hem från skolan som man sparar.
Ibland får dem dock in en riktig fullträff.

Alma kom igår hem med dessa teckningar.


Självporträtt.


Detta är så 100 % Alma. Ska det ätas glass ska det vara chocolate.
Fantastiskt kul.

Likheter

Visst är det ändå kul när man kan se likheter mellan sig själv och sina egna barn.


Anna 3 år (tror jag).


Alma 3 år.

När Alma fick se kortet på mig, sa hon spontant att det var Alma.
Jag var dock inte ett lika glatt barn som Alma när jag var liten.
Tur att man får lite av varje från sina föräldrar.

Bonfire Night

I fredags firades Bonfire Night i UK. Hela helgen har det skjutits raketer lite varstans.
Detta var vår tredje Bonfire Night i England (det är inte klokt vad tiden går). Dock var det första gången som vi besökte firandet i Berkhamsted.

Firandet arrangerades i lördags på den lokala cricketklubbens mark. Klubben ligger precis bakom det första huset vi bodde i. Så även om vi inte har besökt det tidigare, så tog vi delvis del av det för två år sen.


Erik tyckte det var riktigt coolt med alla färger och sprakande och pangande ljud.


Alma var mindre förtjust. En blandning av rädsla och trötthet.

Efter en liten tillbakablick i bloggarkivet hittade jag Eriks beskrivning om just detta firande från förra året:
"Nu ska jag berätta för er varför man firar Bonfire Night i England.
En dag var det någon som hette Sky Fox. Han var så dum så han gömde allt gunpowder. Sen tog dem honom någonstans också dödade dem honom. Det är därför vi har Bonfire Night i England.
Vi såg detta på film i förra veckan, inne hos Year 2 på skolan."

Den mer vuxna versionen får ni här:
Guy Fawkes Night, or Bonfire Night, is a British custom that celebrates one of history's most famous failed assassination attempts.
On the morning of November 5, 1605, mercenary Guy Fawkes was discovered guarding around 30 barrels of gunpowder in a cellar underneath the House of Lords.
Fawkes and his fellow conspirators had planned to blow up the Houses of Parliament, assassinating the king and countless other heads of state during the State Opening.
After hearing of the thwarted plot, citizens lit bonfires to celebrate the king's safety.
Ever since then, Guy Fawkes Night has been celebrated not only in England, but around the world.

Big girl

För snart två veckor sen blev Alma en Big girl (hennes egna ordval) på riktigt.
Då sa Alma farväl till nappen och gav den till bebiskaninen i vår trädgård.


Ett sista trånande farväl.


En väldigt förstående storebror, som tyckte detta var minst lika kul och spännande som huvudpersonen själv.


Nappen las tillsammans med några morotsbitar i en liten plastlåda. Allt för att locka kaninmamman till att hämta nappen åt sin bebis.


Alma gör fint på platsen där burken ska stå.
Erik ser ut som om han deltar i en begravning.
Fin stämning.

Som utbyte till nappen hade jag lovat Alma en Peppa Pig Princess (hennes favoritfigur som prinsessa). Hon hade dock inte fått se den innan.



Hon blev så otroligt glad och stolt när hon fick den.


Senare på dagen var vi ju tvungna att gå ut och titta om kaninmamman hade hittat nappen.



Visst hade hon det.
Vad snopet, nappen var borta.


De första kvällarna frågade Alma ett par gånger efter nappen och tyckte att kaninmamman skulle lämna tillbaka den. Hon tyckte också att vi kunde köpa en ny napp till bebiskaninen, så kunde Alma få tillbaka sin gamla.
Detta släppte dock väldigt snabbt. De båda prinsessorna sover nu lugnt och skönt i sin säng.

School Disco

Oj vad Erik och Alma har längtat efter den här dagen.
Skolan har bjudit in till Disco. Förväntningarna har varit och är skyhöga för en trevlig eftermiddag.


En otroligt stolt Alma, gick idag klädd som en riktig Disco Queen till skolan.
"Alma, do you want to dance with me?".



Alma har aldrig stått så still som idag, när håret flätades.
Det var mycket viktigt att allt blev exakt som hon ville ha det.



Erik valde slips, skjorta och spiky i håret inför denna viktiga dag.
Han velade in i det sista om han ska bjuda upp Olivia (hans flickvän) till en dans eller inte.


Erik och Alma övade lite på dansen innan vi åkte iväg till skolan.

Fina barn har man allt.

Halloween

De flesta engelsmän tycker att Halloween är ett amerikanskt påfund och firar det därför inte speciellt mycket.
Dock är det ganska populärt bland barnen, att klä ut sig och gå Trick or Treat bland husen.
Sedan vi flyttade till vårt nuvarande hus har vi dock inte besvärats med utklädda barn som tigger godis (ibland har det sina fördelar att bo lite mer off).

Erik hade full koll på att det i helgen var Halloween, då de har pratat mycket om det i skolan.



Här hemma började vi lite smått med mys i lördags.
Erik och Alma hade några dagar tidigare köpt varsin pumpa på Waitrose.


De (Erik) tävlade om vem som gjorde läskigast pumpa.
Eriks till vänster och Almas till höger.

I söndags eftermiddag hade Old Town i Hemel Hempstead lite firande för barnen.
Tidigare på förmiddagen hade vi gått i varenda tänkbara affär som sålde Halloweengrejer, för att hitta ett par vampyrtänder. I sista affären hittade vi det sista paret. Erik blev överlycklig.



Alma vägrade dock att klä ut sig till något annat än Prima Ballerina. Hon kunde sträcka sig till att ha en spöklampa i handen.




Arrangörerna hade gjort det lite småmysigt med små stånd och lite underhållning.
Erik var så fascinerad av mannen med masken.



Lite senare anslöt kompisen Harry och hans föräldrar Fiona och Majid.



Efter någon timmes allmänt firande drog vi vidare till kvällens bokade pub och middag, the Fishery Inn (nej, de har inte bara fisk där, utan puben/restaurangen ligger vid kanalen, därav namnet).
I bardelen hade det pyntats inför Halloween.


Erik och Harry underhöll varandra hela kvällen.


Även Alma fick gärna vara med grabbarna och leka. Dock föredrog hon att sitta lugnt vid bordet och äta mat och glass och dricka äppelljuice.