Flyttdags!

Både i går och i dag har jag ägnat dagen till att rensa och småpacka lite inför flytten, som nu bara är en vecka bort.
KJ åkte i går till Frankrike (för er som träffar oss på Garreau i sommar, kan jag avslöja att det är där han är nu), men kommer att få sin beskärda del av jobbet när han kommer hem i morgon ;-).
Som planerat åker ju jag, Erik och Alma till Sverige på onsdag. Vi kommer tillbaka lagom till att allt är packat och bortfört (allt utfört av lokal flyttfirma).

Den flytt som var planerad för mer än två månader sen, blev aldrig av. Tre dagar innan vi skulle få nyckeln, drog sig ägaren ur. Det kändes riktigt jobbigt då, inte så mycket för husets skull, utan mer för att vi verkligen hade fixat alla praktiska detaljer som medföljer en flytt.
Nu har vi dock hittat ett nytt hus, som är minst lika charmigt som det vi bor i i dag. Det nya huset (jag har tyvärr inga bilder än), ligger i en liten stad som heter Bovingdon.
Bovingdon går inte att jämföra med Berkhamsted när det gäller själva utbudet av shopping och restauranger, men själva bostadsområdena är minst lika fina.
Bovingdon ligger bara 8 miles (ca 1 mil) härifrån. Det blir inte längre för oss att åka till Eriks skola (som faktiskt är den viktigaste utgångspunkten när vi letar nytt boende), då skolan ligger på andra sidan av Berkhamsted.

I går lämnade jag både Erik och Alma hemma hos Sonja och hennes killar Jack och George. Det var premiär för Alma att stanna borta hos en "kompis", utan att mamma var med.
Det gick riktigt bra, grabbarna hade varit snälla mot henne och hon verkade inte ha saknat mamma alltför mycket :-).
Själv fick jag hela eftermiddagen för mig själv, vilket jag ägnade åt flyttförberedelser.
När jag sedan åkte iväg för att hämta barnen, stannade vi kvar på middag. Som Sonja sa; "inte ska du stå och laga mat mitt i all packning". Omtänksamt!

Överlag måste jag säga att engelska mammor/väninnor är väldigt omtänksamma mot varandra, och ställer upp i vått och torrt. Jag tror det mycket beror på, att det utstuderat är de som drar det största lasset hemma (även om även de jobbar). Vilket gör att de säkerligen känner sig stärkta som grupp, och känner mer stöd i varandra än gentemot sina makar.

Mitt och Almas uppdrag för i dag (förutom att fortsätta småpackandet), var att gå till Royal Mail och göra adressändring. Detta fixade vi på tre minuter, därefter kunde vi återvända till solstolen, navelpillandet och fotmassagen... not...