Leve Sverige!

KJ kom igår kväll hem efter en tredagars vistelse i Sverige.
Erik hade bara ett enda önskemål av pappa när han kom hem. Det var inget godis. Ingen leksak. Det var hans favoritbröd Pågen Äntligen.


Frukosten intogs med stor aptit, för att citera Erik:
"Mmm äntligen en riktig frukost; Sverigebröd!"

Baketröjan

Alma var med mig och gjorde paj ikväll.
Innan vi skulle börja, påpekade hon tydligt att hon skulle ha på sig baketröjan med pöket på.

Samtidigt som jag skriver detta inlägg, sitter Alma i mitt knä. Hon tittar på tangentbordet, pekar på bokstaven M och säger:
- Mamma, dä ä Maconalds.

Not my type of job!

Tidigare i veckan försökte jag få Alma att modell:a lite.
Ungefär så här utspelade sig Almas och mitt försök att vara modell och fotograf.


Jag: Alma, kan du titta lite på mamma?


Alma: Menar du så här?
Jag: Ja, jätte bra! Kan vi ta en bild till?


Alma: Det här var ju ganska kul mamma. Men jag tror hellre att jag busar lite med storebror (som står bakom min rygg och försöker få Alma att få till den rätta pose:n)


Jag: Alma, nu när vi har bytt kläder på dig kan jag väl få ta en bild till på dig? Snälla Alma...


Alma: Mamma, jag är skitless på det här. Kan vi inte göra något annat nu, du blir ju ändå aldrig nöjd med bilderna?!
Jag: Men snälla Alma, bara en bild till...


Alma: Okej då, men bara en till.
Jag: Jag lovar Alma, bara en bild till. Detta är sista.

Summering:
Skönt att barnen har en faster som är fotograf. Det här är verkligen inte min grej.
Alma tror jag inte brydde sig nämnvärt. Hon har i alla fall inte visat att hon fick några men av själva fotograferingen.

Äntligen!

37,3 visade Eriks kroppstemperatur ikväll.
Efter fyra dagar med konstant feber blev vi nog båda lika förvånande, nu verkar äntligen det lilla viruset i kroppen ha gett med sig.
Efter dagens besök hos doktorn, fick jag det som jag hade misstänkt konstaterat. Troligtvis en öroninflammation som kroppen nu själv har tagit hand om. Därmed slipper Erik den bananmedicin som nog står högst upp på listan av vad han inte gillar.

Trots att Erik har varit hemma hela veckan med feber, har han ändå varit relativt pigg. Lite småutflykter har vi därför kunnat göra, för att stilla både hans och min stigande rastlöshet.
Idag åkte vi upp till Milton Keynes och favoritbutiken LEGO.


Även jag själv känner att jag skulle kunna handla hur mycket som helst i den här butiken. Ett paradis både för barn och vuxna.


Det går även att köpa lego i lösvikt, vilket vi har gjort ett par gånger. Denna gång inhandlades dock en present till ett kommande födelsedagskalas. Erik fick även bygga/sätta ihop tre egna legogubbar och ta med sig hem i påsen; en riktig höjdare!

Vill inte!

Det är ju så lätt att man glömmer bort hur stor det senaste tillskottet i familjen börjar att bli.
Fortfarande tycker man att Alma är liten, man hänger inte med i svängarna hur fort tiden går. Hönapönan har ju faktiskt hunnit bli 2,5 år!
När Erik var 2,5 år var jag gravid med Alma i 5:e månaden.
Hjälp! Var har tiden tagit vägen?

Jag börjar dock så smått inse att Alma inte alls är någon bebis längre, att hon kan väldigt mycket själv. Hon har en enorm attityd den lilla tjejen men samtidigt så underbart skön och tuff.

Nu för tiden när jag lämnar henne på dagis, är det inte en tillstymmelse till gråt. Hon sitter och konverserar glatt i bilen att hon ska leka med bästa polarna Gaby och Cloe.
När vi kommer in på dagis står det två tjejer och väntar glatt på Alma. Därefter drar den tuffa tjejtrion iväg på dagens äventyr.

Så här skulle jag vilja att det var i hela Almas liv, tryggt, glatt, enormt omtyckt och bara lek och bus.
Jag vill inte alls att Alma ska bli sårad av bästa tjejkompisens val av ny lekkompis.
Jag vill inte att någon ska säga ett elakt ord till min lilla tjej.
Jag vill inte att Alma ska vara ledsen över någon pojkspoling som hon är olyckligt kär i.
Jag vill inte att Alma ska tycka att hon är tjock och måste banta.
Och framför allt, jag vill inte att Alma ska tycka att hon har den töntigaste mamman i världen.

Jag inser ju dock att just precis detta är vad delar av hennes liv kommer att bestå av. Jag vet att det är helt naturligt och att alla går igenom det. Men jag inser också att det gäller att njuta av sina små liv nu!
Snart har vi två tonåringar här hemma, som kommer att slå i dörrarna och skrika att mamma (och pappa...) är dummast i hela världen.
Får man flytta då?


Almas favorittröja just nu!

Almas outfit!

Ett av fynden från Frankrike och butiken Okaidi.

The winner takes it all!

Klantigheternas klantighet har nog utspelat sig här hemma ikväll.
Jag tror nog att detta tog hem första priset med råge.

Det bästa i bedrövelsen var ändå, att det inte var jag som stod för klantigheten.
Om man lägger ihop alla klantiga incidenter (vilket är ganska många) som jag och min far har åstadkommit under hela vårt 93 åriga liv tillsammans, finns det inget, och då menar jag inget, som kan mäta sig med detta.

KJ går ut i köket (och varför står man i köket, när vi har en groventré?) för att putsa sina skor.
Fram med svart skokräm och borste.
Han ska bara trycka ut lite kräm och klicka ut på skorna först.
Men, krämen måste ha torkat i tuben, bäst han trycker lite till.
Det händer ju inget, han tar i lite hårdare...

SPLASH



Skitkul!

Sonia Rykiel

Måndagar brukar i vanliga fall innebära att både Erik och Alma är på skola och dagis.
Mina planer för dagen var att åka in till London och shoppa Sonia Rykiel till Alma.
Då Erik fortfarande hade lite feber och hosta imorse (dock inget som inte lite Calpol (motsvarande alvedon) kunde råda bot på), fick han följa med mig.


Glada och förväntansfulla på tåget in till Euston.
Erik var inte speciellt ledsen över att missa första skoldagen efter lovet.



Erik poserar vid Oxford Circus.
Jag försökte få honom att se lite "normal" ut, men kom fram till att resultatet blir betydligt roligare om han får göra precis som han vill.


Kollektionen släpptes även här i lördags. De tidigare kollektionerna som olika gästdesigners har släppt tillsammans med H&M, har inte alls haft samma enorma intresse som i Sverige (förutom Jimmy choo).
Jag räknade därför iskallt med att jag skulle hitta allt jag ville ha till Alma (jag hade tidigare sett kollektionen, då jag för några veckor sedan var på HMs fashionshow).

Men tji fick jag!
Det var endast tre butiker i hela London som sålde Sonia Rykiel girls, allt hade sålts slut i lördags :-(. Det fanns massor av damkläder och accessoarer kvar, men inget till barn.
Men skam den som ger sig. Erik och jag vandrade fram och tillbaka mellan de två butikerna vid Oxford Circus som sålde kollektionen.


Efter att inte ha hittat något i första butiken, var glädjen stor då jag lyckades roffa åt mig ett par restplagg i denna butik.




Jag var dock lite besviken över att inte ha fått tag i något ur den randiga kollektionen. Efter lite letande på nätet, inser jag att man kan beställa kollektionen på nätet i Sverige (även den släpptes i lördags, så det är inte så mycket kvar). Och...



... detta kammade jag hem!
Om två veckor dimper det ner hemma i brevlådan i Mjölby.

Frankrike

Igår var det nostalgi i allra högsta grad.
Vi drog till Frankrike över dagen, och hade en alldeles underbar dag i en liten kuststad som heter Boulogne Sur Mer.

Vi började tidigt, åkte härifrån vid halv sex på morgonen. Erik och Alma tyckte det var jätte spännande, det var med stora leenden som de hoppade ur sin säng för att klä på sig och sätta sig i bilen.


Erik underhöll sig själv under bilturen (vi har 2 timmar ner till Dover). "Fem myror är fler än fyra elefanter" spelades upp på skärmen.
Då hans pappa är ett inbitet fan av Magnus, Brasse och Eva, har denna film figurerat i många år av Eriks liv. Nu var det dock ett tag sen han såg på den. Till KJs stora glädje tyckte Erik det var en riktig höjdare!


"Vi såg på varann, när vi närmade oss land, någonstans emellan Dover Calais"
Denna gång tog vi båten över. Biltåget är ju annars smidigare men biljetterna var väldigt dyra, då vi bokade resan sent.
Även om vi inte kan stoltsera med någon snö, var det dock bitande kallt uppe på däck. Erik och Alma ville, trots det, upp och titta på utsikten och på båtens skorsten.


Annars var spelhallen det som lockade barnen mest.
Erik börjar nu dock bli så stor, så att han fattar det här med att pengar och spelhall hänger ihop. Det var ett evigt tjat om att han ville lägga i pengar i maskinerna, annars kunde han inte spela.
Än så länge köper han dock mammas svar med att jag inte har några sådana mynt.


Optimist som jag är, hade jag plockat ner våra solglasögon i väskan.
De kom också till användning, då vädret var riktigt fint med mycket sol och klarblå himmel (Alma vägrade ta ut nappen, då napp och bilåkning är samma sak för henne).


Första inplanerade stopet blev Majestic i Calais.
Vi hade förbeställt vårt vin och champagne, så det var bara att åka dit, hämta beställningen, betala och lasta bilarna.

Då Calais inte är någon trevlig stad över huvudtaget (full av engelsmän som åker över för att handla billigt). Åkte vi 30 minuter söderut till Boulogne Sur Mer (som vi inte hade varit i tidigare och hade därför ingen aning om vad det var för stad).
Det var mycket trevligt och vi hittade till alla butiker som vi (jag) ville åka till.

På E. Leclerc (mataffär) flippade jag nästan ur av entusiasm och glädje över att vara här, andningen stegrades och jag blev nästan tårögd av alla minnen som vällde över mig.
I två års tid nästan bodde Malin och jag i den här affären. Vi handlade, fikade, pratade och njöt (nästan alltid) av livet som svenska fransyskor.
Jag missade inte en millimeter av affären och handlade precis allt jag ville ha.


Prioritet på resan var också att hitta en riktigt trevlig restaurang och äta en god fransk lunch.
Två timmar senare, 3-rätter senare och ett par flaskor vin senare, lämnade vi mätta och belåtna denna restaurang.
Klockrent!


Bildbevis på att även fotografen var med på resan.


Nöjda (HM påsen var dock medplockad från England)!
Vi hann även med att besöka min favoritbarnklädesaffär Okaidi (Malin, de har supermycket snyggt nu!) (de blå papperspåsarna). Alla barnen fick nya outfits till våren och sommaren.

Bovingdon

Dagens bilder är hämtade från Eriks, Almas och min tur till Bovingdon (byn där vi bor).
Som jag tidigare har skrivit, är det ingen stor by och heller inte särskilt trevlig, men den har sin charm!


Bovingdon.
Större än så är det inte.


Några av de få affärer som finns.
Innanför den blå dörren huserar stans bästa och enda tidningsbutik. Här kan man köpa tidningar, små presenter, leksaker, godis, spela på lotto (trav tror jag inte finns) och prata med de trevliga indierna som jobbar där. Med andra ord en alldeles äkta newspaper store.


Vår husläkare, eller GP som det heter här.


Vår tandläkare. Så långt ifrån Folktandvården man kan komma.
Det är precis så mysigt som det ser ut att gå hit, det luktar inte ens tandläkare.
Till och med jag som inte är alltför bekväm med att gå till tandläkaren, tyckte det var helt okej vid det senaste (och enda) besöket.


Trevliga och mysiga cottage houses.
Charmiga?
Mycket.
Praktiska?
Inte alls.


En av byns pubar.
Vi har dock aldrig förärat dem med något besök. Efter mammas och pappas rekommendationer (mamma vägrade till och med att gå in), känns det inte som att vi har missat något.

Nostalgi 2!

Igår slog vi nog rekordet i att köpa räkor med skal på Waitrose .
En hel box inhandlades, vilket är drygt 5 kg.

Dessa fantastiska skaldjur är riktiga dyrgripar, då det sällan finns räkor med skal att köpa.
Min teori är att engelsmännen är ett alldeles för lat folk, för att själva skala sina räkor. Att räkorna är betydligt godare om man skalar dem ungefär samtidigt som man ska äta dem, är inget som engelsmännen ens ägnar en tanke åt.
Möjligen att de köper några oskalade räkor att ha som lite dekoration.

Den lilla skål med oskalade räkor som finns att tillgå vid fiskdisken, innehåller aldrig mer än ett par hekto. De gångerna jag kommer och vill köpa 1 kg, tittar alltid personalen på mig med stora ögon och levererar kommentaren:
- One kilo, that´s a lot!
Nu har jag dock blivit tjenis med den bästa och äldsta fiskgubben på Waitrose. Han bemöter mig alltid med ett stort leende och tittar aldrig konstigt på mig när jag framför mina önskemål.
Efter en imponerande försäljningstaktik från hans sida, slog Erik och jag till igår och köpte hela lådan av honom.
Prislappen?
29 pund.

När jag var liten, köpte vi ofta en halv gris av någon lokal bonde.
Jag har fortfarande färskt i minnet hur tråkigt jag tyckte dessa kvällar var (det tog alltid en hel kväll), när mamma och pappa stod vid köksbordet med nyslipade knivar, köttkvarn, plastpåsar, etiketter och märkpenna. Doften tänker jag inte beskriva i detta inlägg.


Detta är det närmsta min son kommer i att hantera döda djur på hemmaplan.

Nostalgi!

Just nu leker Erik och jag fågel, fisk eller mittemellan?
Kul att damma av sina egna barndomslekar!

Barn på kalas!

Denna vecka är det sportlov.
För Erik innebär det en veckas ledighet med inslag av kraftig förkylning, feber och vinterkräksjuka. För Alma innebär det en blandning av dagis och hemmaliv, med inslag av febertoppar och rinnande näsa. Vad det innebär för mig går tydligt att utläsa i ovan beskrivning.

Lovet inleddes med Graces 5 års kalas, på restaurang Pizza Express i Berkhamsted (för er som har följt bloggen från början, kommer kanske ihåg att det var just där som Erik hade sitt 4 års kalas).
Både Erik och Alma var inbjudna, vilket för Alma var hennes första riktiga kalas (som gäst!).


Alma fann sig riktigt bra i gänget, även om hon var ungefär hälften så stor som alla andra.


Det var inte mycket som de riktiga pizzabagarna (personalen) behövde hjälpa till med, för att Alma skulle få till denna härliga pizza.


Turligt nog skulle det dröja ytterligare ett par dagar innan magsjukan kom som en raket.
Erik bakade med stor stolthet (och inlevelse?!) ut sin pizzadeg med en "topping" beståendes av tomatsås, ost, salami, skinka och oliver.
När ni spanar in föräldrarna i bakgrunden förstår ni varför alla engelsmän, barn som föräldrar, är tokiga i att hänga på kalas.

Sommar/vinter

Titta vad kul man kan ha med det nya bildprogrammet.
Detta är vad KJ har sysslat med den senaste tiden (alltså inte spelat tennis med Jerker).


KJ och Jerker spelar strandtennis utanför Bordeaux (bilden är från i somras).
Erik och Alma håller stolt i den istapp som bildades när det var som kallast här i vintras.

Nytt liv!

Då börjar vi...
Ny layout, ny kamera och nytt bildprogram till vår Mac, nu ska jag skaka nytt liv i bloggen!

Vad tycker ni?