Dagens lunch

Titta vad som fick följa med hem i matpåsen häromdagen.
Glädjen var stor, när jag idag öppnade den, och smaklökarna talade om för mig att det smakade precis likadant som i Sverige.

Nu finns det inte många saker kvar på min jag-saknar-från-Sverige-lista.

Solen strålar

Helgen har vädermässigt varit den bästa hittills under våra år här i England.
27 grader (i skuggan) och strålande solsken, har resulterat i en solkysst Anna (läs illröd), trötta (men nöjda) barn och en mycket snuvig KJ (allergitabletterna har nu plockats fram).

Som morfar glatt konstaterade när han ringde i går kväll och störde i grillningen; är det det enda ni gör där borta.
Ungefär så har helgen utspelat sig.


I lördags hade vi besök av familjen Meazey.
Deras dotter Jenna är lika gammal som Alma. Det var mycket konkurrens bland flickorna. Allt Jenna gjorde skulle Alma göra och tvärtom.
Erik valde att hålla sig borta från småtjejerna, och åkte till Megans 5-års kalas istället.


I går plockades vattenspridaren fram.
Erik och Alma befann sig mer eller mindre under vattenstrålarna hela dagen.
Alma skulle absolut ha på sig sin nya Hello Kitty baddräkt. Erik valde att ha på sig det som naturen har utrustat honom med, det vill säga ingenting.


Alma tyckte att även gungorna behövde få svalka sig lite.


De gamla "brassestolarna" åkte fram från garaget (gåva från mormor och morfar en gång i tiden).
Alma tyckte det såg spännande ut, och ville gärna sätta sig och relax:a lite.


Men vad svårt det var att sätta sig.


Ooops.


Jag gillar inte det här.


Bäst jag går härifrån innan jag ramlar ner i stolen igen.


Vi varvade badandet, solandet och gungandet med lite fika.
Sista biten av farmors mjuka pepparkaka togs fram från frysen. Erik åt tre rejäla bitar, han hade nog kunnat tänka sig mer om det hade funnits.
Tur att vi snart kan få påfyllning.


Det är härligt med värmen, men väldigt tröttande.
Efter Eriks och Almas inomhusbad, somnade Alma pladask i fotöljen i väntan på att pappa skulle laga maten färdig (Erik kollade på favoriten Spiderman).

Friendship

Sommaren är här (?), och verkar i alla fall stanna över helgen. Vädergudarna lovar sol och 26 grader, mycket tilltalande.

Det var en mycket stolt Erik, som förra fredagen kom hem med denna utmärkelse från skolan.


Under fredagarnas assembly, utser skolan en lycklig elev att få ta emot vänskapsdiplomet. Det tilldelas till någon av de eleverna, som har gjort något extra hjälpsamt under veckan.


Erik tilldelades priset för att ha uppträtt exemplariskt och hjälpsamt, under veckans sångövningar med Ms White (musikläraren).
Ms White fullkomligt älskar och avgudar Erik. Det finns inte ord för, hur bra hon tycker att han sjunger och hur mycket han verkar uppskatta hennes lektioner.

Vad är det jag alltid har sagt?
Erik kommer inte att gå i pappas fotspår och bli ingenjör, han kommer att bli en popartist.
Måste dock erkänna, att även jag börjar tvivla på det yrkesvalet (trots Ms Whites lovord). Vår skraja, lille pojke, har gått och blivit en riktigt stor och självsäker kille, med hjärtat på rätt plats. Fotboll, lek med killkompisarna, klättra på allt som går att klättra på, är det som just nu står högst på Eriks to do lista.

Erik kalasar

I går firade vi Erikdagen med stort kalas.
Erik (jag) hade bjudit in Grace, Harry och Jonny att äta Tea hemma hos honom.
Alma och Joseph njöt av att ha hela trädgården full med lekande kompisar.

På vardagarna är det sällsynt att engelsmännen äter middag/tea med sina barn. Vanligtvis äter barnen runt fem, föräldrarna äter inte sin middag förrän barnen har somnat.
Familjen Börjeson är dock undantaget.
Det var länge sen våra vänner tog någon notis om vårt märkliga beteende. Däremot har de mycket svårt att förstå, hur vi frivilligt kan välja att äta med barnen.
Att det är från föräldrarnas beteende som barnen lär sig, framgår inte i den engelska barnbibeln.

Engelsmännen firar inte namnsdagar alls.
Det ska erkännas att vi själva hade helt glömt bort, att det var igår som namnet Erik stod i almanackan.
Morfar ringde dock mitt i kalaset, för att framföra sitt grattis och själv bli grattad.

Tidigare på dagen träffade Alma och jag Karolin och Agnes i St Albans.
Alma hade premiärtur med egen dockvagn. Otroligt stolt och glad över att få vara en big girl och dra egen vagn.
Almas svengelska börjar gör sig mer tydlig för varje dag. Precis som Erik, pratar hon inte med brytning, men hon mixar orden lite hur som helst.
På restaurangtoaletten frågade jag Alma om hon var färdig.
In i minute, blev svaret.

Vuxenröj

KJ and Anna Borjeson look forward to seeing you, with "partner"..., står det i inbjudan som KJ:s sekreterare skickade ut häromveckan.
Fortfarande, efter 2 år, känns det overkligt att omnämnas som ovan.


En mycket trevlig kväll ska vi dock idag ha, på The White Horse i Harpenden.
VI har inte varit där tidigare, ska bli väldigt spännande att prova på ett nytt ställe.
(Bilden är tagen från deras hemsida, därav en något mindre variant)

Spanar just nu in deras meny på internet.
Reagerar på att de nog har den dyraste fish n chips jag har skådat, 24.85 pund. Fast den heter Posh fish n chips.
Själv tänkte jag nog hålla mig till en Char-grilled venison.

Camilla har hand om Erik och Alma ikväll.
Så hela kvällen tänker jag (vi...) njuta av champagne, god mat, fylligt rödvin och mycket trevligt sällskap.

Mer önskemål

När väl målvaktshandskar hade inhandlats, kom Erik hem från skolan med ett nytt önskemål.
- Mamma, du måste köpa boxerkalsonger åt mig. Såna med hål i. David har såna.


Uppenbarligen är det numer livsviktigt att kunna hänga ut mini, istället för att dra ner kalsongerna, när en wee behöver göras.

Liten har blivit stor.
Erik alltså.

Hmmm

Tilläggas bör kanske, att det var inte till Erik som några av eleverna hade sagt idiot. De hade sagt det emellan sig på en av rasterna.
Fult ord ändå.

En 5-årings tankar

Eftermiddagen spenderades i Hemel och the Sport Shop, för att inhandla målvaktshandskar och fotbollar till Erik.

I bilen på vägen till affären säger Erik:
- Mamma, vad heter idiot (engelskt utal) på svenska?
- Det heter idiot på svenska också, men vem har lärt dig att säga det?
- Några i Year 3 säger det, men vad betyder det?
- Det är ett jätte fult ord som man inte säger. Man säger det till någon om man tycker att någon är dum. Men det är inget ord som vi använder. Du får lova mamma att du inte säger det till någon, för då blir den personen ledsen.
Tystnad
- Mamma, man ska alltså inte säga; Hej idiot.

Kungligheter

Inser ju att vårt coola mingel med Banarne, inte på något sätt kan mäta sig med det här.


För er som inte har träffat vår gode vän Gordon, så är det han till vänster.
Mannen till höger, behöver nog ingen vidare presentation.

Hur många kan skryta med, att man har en kompis som har minglat med landets prins?
Gordon Adams, så stor.

300-års firande

Svenska kyrkan i London firar i år 300 år.
Detta firades med pompa och ståt i helgen.

I fredags kväll, var KJ och jag inbjudna att deltaga i en specialarrangerad mässa/gudstjänst i St Pauls Cathedral i London.


En av de mäktigaste i stan.

Svenska kyrkan, med prästen Michael Persson (som vi numer känner ganska väl) i spetsen, hade bjudit in flertalet svenska präster och biskopar att delta i firandet.
Bland annat fick vi höra Lunds biskop Antje Jackelén predika i St Pauls. Biskop Lennart Koskinen (även kallad mumintrollet av Michael), bidrog också till feststämningen på det efterföljande minglet.

Att präster och biskopar inte spottar i glaset, visade sig tydligt ju längre in i minglandet vi kom.
En annan gäst, som även han minglade runt med ett ständigt påfyllt glas, var Klasse Möllberg.

I lördags var det dags för ett öppet firande av Svenska kyrkan.
Vi bjöd med oss familjen Adams, vilket uppskattades starkt då det serverades både fika och champagne i baren. Att de var engelsmän framgick dock ganska snabbt, då Pippi, Emil, Banarne och Sven Bertil Taube äntrade scenen.




Det var mycket aktiviteter för barnen.


Erik gjorde ansiktsmålning och färgade håret blått.
Att Alma ville/vågade göra en håruppsättning, imponerade oss stort.


Erik gjorde även en tatuering.
Han konstaterade stolt att han nu ser ut som Jakob.


Erik poserar med Klasse Möllberg, som han inte hade en aning om vem det är.
När Klasse klev upp på scenen, började Alma storgråta. Under hela uppträdandet satt hon i mitt knä med napp i munnen.


Det blev därför ingen bild på Alma och Klasse.
Däremot tvekade hon inte att hoppa upp i Pippis famn.

Vi tyckte att Alma påminde grymt mycket om karaktären Vicky Pollard i TV-serien Little Britain.



Alma och Vicky Pollard, eller är det Vicky Pollard och Alma?
Yeah but, no but.
Underbara tjejer båda två.

Camden

I torsdags åkte jag in till Anna i Camden.
Camden är säkert känt för många olika saker som inte jag känner till. För mig är det ett område i London, där nästan alla KJ:s syskon har bott.


Anna utanför en av ingångarna till marknaden.


Vi valde helt rätt dag att strosa runt på.
Marknaden har uppenbarligen inte lika stor dragningskraft en torsdag, som under helgerna.


En av Camdens många trevliga gator.


Annas och hennes kompis Henkes, lya (jag har fått tillstånd att visa bilderna på bloggen).
Till Annas försvar, är inte detta hennes del av rummet.


Här sover Anna.

Alla ska vi den vägen vandra.

Till farfar

När farfar var här på besök, passade han på att laga några av Eriks leksaker som hade gått sönder. Leksaker som farfar själv har snickrat till Erik, och gett honom vid födelsedagar och julaftnar.

Erik kom just ner med det lagade flygplanet. Han hade ett stort leende på läpparna och den starka leklusten lyste i ögonen.
- Wow mamma, kolla. Det är magic.

Farfar hade visst glömt att tala om för Erik, att leksakerna var lagade och att han nu kunde leka med dem igen. Eller så var bara min son totalt ointresserad, när farfar deklarerade att han hade lagat leksakerna åt honom.

Vi får kanske aldrig veta hur det egentligen gick till, när det trasiga flygplanet helt plötsligt var helt igen, efter några månader i bokhyllan.
En möjlighet är ju, att det var just magic.

(Tack farfar)

Almas förvandling

Alma verkar precis har betalat inträde till 3-års trotset. I allra högsta grad verkar hon njuta av det också.

I jämförelse med Alma, verkar Erik framstå som en liten prins när han var i samma ålder. Kanske det är för att man själv glömmer så fort, eller har vi bara turen och glädjen att äntligen få uppleva det på riktigt.

Poängen med Alma är också att den trotsiga sidan, visar hon bara inför sina föräldrar och storebror (farmor fick uppleva en liten dos när hon var här). I sammanhang där andra människor är med, inträder hon rollen som det perfekta barnet. På dagis spelar hon rollen som prinsessa, fröknarna har aldrig några problem med henne.

Här hemma verkar hon inte riktigt veta än vilken roll hon ska spela. Rollerna är därför många och spontana.
Lika många roller som hon spelar, lika många ord och fraser poppar just nu ut från hennes mun.
Ord och meningar som naughty mummy, silly mummy, that´s Alma´s, disgusting, I had it first, no Erik stop it, I don´t like it, sit down, don´t do that, delicious, good girl, come here och I don´t want that går just nu på repeat här hemma.

Envis som få är hon också.
Kul kombination.