I går firade vi Erikdagen med stort kalas.
Erik (jag) hade bjudit in Grace, Harry och Jonny att äta Tea hemma hos honom.
Alma och Joseph njöt av att ha hela trädgården full med lekande kompisar.
På vardagarna är det sällsynt att engelsmännen äter middag/tea med sina barn. Vanligtvis äter barnen runt fem, föräldrarna äter inte sin middag förrän barnen har somnat.
Familjen Börjeson är dock undantaget.
Det var länge sen våra vänner tog någon notis om vårt märkliga beteende. Däremot har de mycket svårt att förstå, hur vi frivilligt kan välja att äta med barnen.
Att det är från föräldrarnas beteende som barnen lär sig, framgår inte i den engelska barnbibeln.
Engelsmännen firar inte namnsdagar alls.
Det ska erkännas att vi själva hade helt glömt bort, att det var igår som namnet Erik stod i almanackan.
Morfar ringde dock mitt i kalaset, för att framföra sitt grattis och själv bli grattad.
Tidigare på dagen träffade Alma och jag Karolin och Agnes i St Albans.
Alma hade premiärtur med egen dockvagn. Otroligt stolt och glad över att få vara en big girl och dra egen vagn.
Almas svengelska börjar gör sig mer tydlig för varje dag. Precis som Erik, pratar hon inte med brytning, men hon mixar orden lite hur som helst.
På restaurangtoaletten frågade jag Alma om hon var färdig.
In i minute, blev svaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar