Jeans for Genes

Idag åkte Erik och Alma till skolan i sina egna kläder.
Ovanligt, stor beslutsångest och tidsödande skulle jag vilja beskriva morgonens påklädning.
Ovanligt då det endast är ett par dagar per år, som barnen får ha på sig sina egna kläder till skolan.
Beslutsångest för att Alma aldrig kan bestämma sig för vad hon ska ha på sig.
Tidsödande för att det återigen tar många och långa minuter innan Alma äntligen har bestämt sig.
Erik bryr sig inte över huvudtaget.

Som alltid när det är något som ska uppmärksammas i det här landet, så handlar det om Charity (välgörenhet).
Idag är det Jeans for Genes som uppmärksammas mer eller mindre över hela landet, både bland skolor och arbetsplatser.

På Haresfoot fick barnen (eller föräldrarna) i uppdrag att klä sig (sina barn) i jeans. Det var inte bara jeans som byxor, utan det kunde även vara kjol, jacka, skjorta, klänning etc.

Då Alma fortfarande inte har kommit ur stadiet där det bara är kjol/klänning och strumbyxor som gäller, tänkte jag ett tag lura henne och säga att det endast var jeans som räknades. Dock tjuvlyssnade jag mig till igår, att det var några mammor som skulle klä sina flickor i kjol.
Gissa om Alma blev glad då hon i morse fick välja och valde det hon alltid har på sig; kjol och strumpbyxor.


Förutom att bära jeans, skulle även barnen stoppa 1 pund i fickan och ta med sig till skolan för insamling (Erik och Alma håller varsitt pund i handen).
Pengarna går till forskningen för barn som lever med någon genetisk sjukdom.

Jag kommer ihåg första året vi levde här, hur jag tyckte alla sådana här dagar var svåra att komma ihåg. Jag förstod heller inte riktigt vad som var grejen med dem, då vi inte alls har sådana här dagar i Sverige.
Nu har jag dock lärt mig att engelsmännen kan aldrig bara samla in pengar. Något måste också utföras för att de ska få känna sig extra speciella och uppmärksammade.
God bless Ameri... jag menar UK.