Partyhelg!

Sista november lever verkligen upp till sitt rykte... Här har vi riktigt regnrusk, oerhört grått, mörkt och sådär lite lagom windy.
När Erik vaknade, sist av oss alla i morse (han har alltid en förmåga att ta sig en lite längre sovmorgon på måndagar), kom han in och kliade sig i ögonen och sa:
- Mamma, är det morgon (att jag stod i duschen reflekterade han nog inte ens över)?
- Ja det är det, är du trött?
- Mmm, mamma varför är det så mörkt ute?
- För att det fortfarande är morgon och för att det är så regnigt och grått ute.
Efter lite mer gnuggande i ögonen säger han, med en enorm trötthet i rösten:
- Varför var natten så liten?

KJ är nog annars den som borde vara tröttast i dag.
I fredags var han iväg med hela kontoret och hade den årliga julfesten. Den hölls inte långt härifrån, men det var aktiviteter på dagen som sedan avslutades med middag och party (obligatorisk övernattning).
I vanliga fall när Atlas Copco har julfest, är majoriteten män med endast inslag av kvinnor.
Denna gång var det dock även ett 50-tal sjuksköterskor, som hade sin julfest på samma ställe... Mer detaljer än så har jag inte fått ta del av ;-).

I stället för julfest, tog jag med mig Erik och Alma till puben.
En svensk kompis som flyttade tillbaka till Sverige i somras, var över här och hälsade på. För att få möjlighet att träffa så många som möjligt under sitt besök här, träffades vi alla på en pub.
Både Erik och Alma var riktigt skötsamma och satt och målade i sina ritblock (de börjar bli vana pubbesökare...).
Vi var dock de första som åkte hemåt när klockan blev åtta.

I lördags kom KJ hem lagom till att Erik och jag skulle åka iväg på fotbollsträning.
Det var riktigt kallt, men väldigt fint väder med klarblå himmel och sol.
Väl hemma igen med blåfrusna tår och en Erik helt täckt av lera, bytte vi om och åkte iväg till julmarknaden på Haresfoot.

Medan jag och Sharon stod i vårt stånd och sålde rubbish, tog KJ och Gordon med sig barnen till Santa´s grotto för att träffa jultomten.
KJ kom dock väldigt snabbt ut med en gråtande Alma som inte alls tyckte det var kul; "Tonten läckig" (tomten läskig), som hon själv beskrev det.

På seneftermiddagen åkte KJ och jag in till London med Sharon och Gordon.
Vi hade planerat denna kväll sen lång tid tillbaka. Vår barnvakt Camilla kom över och stannade hos Erik och Alma. Alma som tidigare har varit lite ledsen när vi har gått. Var denna gång stencool och vinkade glatt hejdå, när taxin kom och hämtade oss.

Vi hade världens bästa kväll ute.
Vi betedde oss som de småbarnsföräldrar vi är, som bara kommer ut och luftar oss ett par gånger om året. Det var riktigt kul att få uppleva London med äkta Londonbor (även om Sharon och Gordon inte bor där nu).
Vi hade bokat bord på en japansk restaurang som heter Nobu (www.noburestaurants.com). Den är känd för att vara en riktig innerestaurang där många kändisar hänger. Dock såg vi varken till kändisar eller Paparazzis (som vi hade hört alltid står utanför ingången och spanar).
Förutom Nobu hann vi även med ett gäng riktigt trevliga barer. Vi började med drinkar, därefter en flaska champagne, gick över till Nobu och åt en tre-rätters middag med öl, vin och sake, fortsatte därefter i taxi till en ny bar, där vi hann med ytterligare två flaskor champagne innan det var dags att ta taxi till stationen för att hinna med sista tåget ut till förorten.

I går hade vi en väldigt lugn dag hemma med barnen... Vi var dock mest trötta, men orkade även med att träna, baka saffranslängder och julpynta.
På kvällen var det dock dags för KJ att ta på sig partyhatten igen, och gå över till grannen som hade bjudit in till whiskeykväll (men only!).