måndag 18 januari 2010

Julgransplundring


I går var vi i Svenska kyrkan i London på Temagudstjänst med julspel och julgransplundring.
Alla barn som ville fick vara med i julspelet, vilket dock inte tilltalade vår äldste son något nämnvärt. Han satt hellre i kyrkbänken och visade sin nya Match Attax samling för faster Anna (that´s my boy!).
Stämningen var riktigt behaglig och trevlig. Jag tror nog vi sjöng samtliga svenska julsånger ur psalmboken, vilket kändes lite udda i mitten av januari.

Efter den korta gudstjänsten, fortsatte festligheterna i samlingssalen.
Fikabordet bestod självklart av ostsmörgås (hembakat bröd med ost som skärs med osthyvel!), hembakta kanelbullar, chokladbollar (vilket till faster Annas stora besvikelse bara var till barnen), havrekakor (fick mer än godkänt av KJ) och så klart svenskt kaffe!
När dansen runt granen hade avslutats, var det ett föräldrapar och en faster som kunde konstatera att deras son/brorson (Alma räknar vi fortfarande som för liten), var den ende av de ca 50 barnen som inte kunde en enda svensk klassisk sång (Små grodorna, Vi äro musikanter, Nu är det jul igen...).
Han deltog dock i samtliga danser och sånger, om än något skeptisk.

Erik hade ständigt en strid ström av beundrare, som ville komma och spana in hans Match Attax samling. Jag har nog aldrig sett min son så stolt!


Julgransplundringen avslutades med ett godisregn.
Erik var först lite blyg/chockad, men efter 10 sekunder gick det upp för honom att här gällde det att slå sig fram. Som en ångvält/stormvind/grävmaskin/godståg (morfar skulle ha varit stolt om han såg honom), hämtade han in den största uppsamlingen av godis.


(Detta är dock bara hälften av det insamlade godiset. Anna och Henke fick med sig det andra hem.)
(Nej, jag frågade inte Erik om det var okej.)
Faster Anna kallade honom för vindrutetorkaren, när han kastade sig ner på knäna, slog ut ena armen och drog med sig allt godis han kom åt.
Till nästa år lovade dock Anna att lära honom tröjtricket...

Innan vi åkte hem gick vi och åt lunch med Anna och hennes kompis Henke.
Efter en vecka i sin nya hemstad (London), kunde vi konstatera att detta kommer de greja utan problem! Se bara till att hoppa på bussen åt rätt håll nästa gång...

1 kommentar:

  1. Hej där borta! Hur har ni det? Jag hörde just att min man kommer och hälsar på om några veckor. Lite sugen på att följa med är jag, men vi får nog avstå denna gång. Hur går det på dagis för Alma? Måste vara väldigt skönt att helt plötsligt ha några timmar själv att disponera fritt. Ha det bra! Kram Erika

    SvaraRadera