Nostalgi 2!

Igår slog vi nog rekordet i att köpa räkor med skal på Waitrose .
En hel box inhandlades, vilket är drygt 5 kg.

Dessa fantastiska skaldjur är riktiga dyrgripar, då det sällan finns räkor med skal att köpa.
Min teori är att engelsmännen är ett alldeles för lat folk, för att själva skala sina räkor. Att räkorna är betydligt godare om man skalar dem ungefär samtidigt som man ska äta dem, är inget som engelsmännen ens ägnar en tanke åt.
Möjligen att de köper några oskalade räkor att ha som lite dekoration.

Den lilla skål med oskalade räkor som finns att tillgå vid fiskdisken, innehåller aldrig mer än ett par hekto. De gångerna jag kommer och vill köpa 1 kg, tittar alltid personalen på mig med stora ögon och levererar kommentaren:
- One kilo, that´s a lot!
Nu har jag dock blivit tjenis med den bästa och äldsta fiskgubben på Waitrose. Han bemöter mig alltid med ett stort leende och tittar aldrig konstigt på mig när jag framför mina önskemål.
Efter en imponerande försäljningstaktik från hans sida, slog Erik och jag till igår och köpte hela lådan av honom.
Prislappen?
29 pund.

När jag var liten, köpte vi ofta en halv gris av någon lokal bonde.
Jag har fortfarande färskt i minnet hur tråkigt jag tyckte dessa kvällar var (det tog alltid en hel kväll), när mamma och pappa stod vid köksbordet med nyslipade knivar, köttkvarn, plastpåsar, etiketter och märkpenna. Doften tänker jag inte beskriva i detta inlägg.


Detta är det närmsta min son kommer i att hantera döda djur på hemmaplan.