Charity Week

Engelsmännen älskar allt som har med välgörenhet att göra.
Jag själv har absolut inget emot det, tvärtom, jag är gärna delaktig i pengainsamlingar till välgörande ändamål. Om det vore just bara det.

I engelsmännens värld kan man inte "bara" skänka pengar.
Något måste åstadkommas, som i sin tur genererar pengar.
Tanken är väldigt god, men ibland känns det som att de går över broar efter vatten.

Denna vecka är det Charity Week på Haresfoot.
Alla klasser har fått varsitt behövande ändamål att samla in pengar till. Eriks klass har tilldelats Bröstcancer (Rosa Bandet).
På torsdag ska alla i klassen ha med sig runt dussinet hembakta Cup Cakes, som ska säljas till övriga elever på skolan.
Alla elever (inklusive Eriks klass), ska därför ha med sig 20 pence var, som de kan köpa bakverk för.
Dagen efter är det en ny försäljning av ytterligare en klass, vilket innebär att ytterligare 20 pence ska med till skolan.


Igår besökte jag, Erik och Alma Waitrose för att handla ingredienser till Eriks Cup Cakes. Det mesta har vi hemma, men vi köpte frosting (ingen Cup Cake utan detta på toppen) samt strössel och silverkulor att dekorera med.
Detta kostade totalt 5.50 pund, vilket man lätt kan räkna ut inte täcker den inkomst som 12 Cup Cakes x 20 pence generar.

Strax efter katastrofen i Haiti hade Haresfoot en liknande tillställning. Denna gång skulle vi dock skänka begagnade leksaker, dvd:er, böcker, hygienartiklar (oanvända) etc.
Att sälja de förstnämnda har jag full förståelse för. Men att folk ska gå och köpa shampoflaskor och tvålar hos Waitrose, för att de sen ska säljas till halva priset under skolans insamling, har jag än en gång svårt att se poängen med.

När jag framför detta till andra på skolan har de ingen förståelse till mitt argument.
Det är väl jätte bra att vi samlar in pengar till välgörande ändamål?
Absolut men vem är den största vinnaren; Waitrose eller Hjälporganisationen?