Lördagseftermiddagen är ett ypperligt exempel på det sköna liv man kan ha här.
Både Erik och Alma var bjudna på kalas, dock inte samma.
Alma skulle infinna sig hemma hos Claudia klockan elva. Erik skulle infinna sig på Kids Zone i Berkhamsted klockan tolv.
Grace och Joseph var bjudna på samma kalas, vilket passade oss vuxna alldeles utmärkt.
KJ och Gordon tog med sig småttingarna hem till Claudia. Sharon och jag drog en stund senare, iväg med de stora kidsen till partyt i Berkhamsted.
Det visade sig att damerna i sällskapet drog vinstlotten.
Vi lämnade Erik och Grace på kalaset, parkerade bilen på stan, strosade runt i alla de trevliga butiker som man inte går in i med barn, shoppade till och med lite grann och avslutade med ett glas rött på Café Rouge (engelsmännen älskar franska namn på sina ställen).
KJ och Gordon hade blivit underhållna av en funny man i två timmar. Alma hade inte tyckt det var speciellt roligt, ville mest sitta i pappas knä.
De hade dock blivit serverade en rejäl whiskey av Nick (födelsedagsbarnets pappa), vilket gjorde att deras omdöme av kalaset blev "okej".
Familjerna sammanstrålade på The Old Mill i Berkhamsted.
Puben är framröstad (av tidningen Observer food monthly) som "one of the best places to drink in southern England".
Vi kan bara instämma.
Barnen roade sig glatt med både saker som puben hade att erbjuda, och lite medplock hemifrån.
Vi föräldrar tyckte inte det var särskilt jobbigt att ha med sig barnen på puben.
När vi berättar för engelsmännen hur det är i Sverige; att många av restaurangerna och barerna inte ens tillåter barn, sätter upp skyltar med överkryssade barnvagnar och servitörer som suckar när man ber om lite enklare mat till barnen, vet dem inte om de ska garva eller tycka synd om oss.
Helt oförståeligt i deras värld.
Skulle en restaurang eller pub (undantag finns säkert) göra något liknande här, skulle ställets existens bli väldigt kortvarig.
Något att ta efter för oss svenskar?.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar