Livets första veckopeng!

I förra veckan utspelades denna konversation mellan Erik och mig.
- Mamma, när jag kan jag få en peng av dig?
- Vill du ha en peng av mig, varför då?
- Ja, så att jag kan köpa grejer.
- Jamen du kan ju inte bara få pengar och köpa grejer. Dels köper vi ju grejer ganska ofta till dig, och pengar får man ju om man har gjort någonting bra. Då måste man vara duktig och göra precis som mamma och pappa säger. Svarade jag lite lätt pedagogisk och tänkte inte mer på denna lilla dialog.
Hela helgen har Erik varit som ett litet ljus och imorse var det inget tjat om tvättning, påklädning, att frukosten skulle ätas upp och att nu måste vi skynda oss ut till bilen.
När vi kom hem från skolan tidigare idag slog det mig att vad snäll Erik har varit de senaste dagarna och vad roligt vi har haft det (=inget dåligt samvete att man har tjatat och varit gnällig mot honom).
När vi senare skulle iväg till fotbollen och Erik stod duktigt påklädd och väntade på mig och Alma säger han:
- Mamma, när får jag den där pengen?!
Från den konversationen vi hade i helgen (som jag inte har ägnat en tanke åt efter det) har denna lille fyraåring tagit fasta på att om han är snäll och gör precis som vi säger får han en peng!
Så nu har vi infört begreppet veckopeng för Erik och han fick själv välja dag. Så på tisdagar infaller den magiska dagen och pengarna (1 pund i veckan) har han redan bestämt att han ska spara, så att han kan köpa sina första par simglasögon!


Erik i sin egendesignade Kinahatt! Tröjan han har på sig tillhör hans skoluniform.