Charmiga britter...

Tangentbordet tog inte några VECKOR att leverera, utan DAGAR... så nu kan jag äntligen skriva normalt igen. Nästa utmaning blir att lära mig att lägga upp bilder.

Vi har det fortsatt soligt med 14 graders värme. Enligt väderprognosen ser det ut som att solen och värmen stannar ett tag, åtminstone över helgen.

Igår hade Alma och jag en riktigt lugn dag. Det ar ju nästan lite pinsamt att erkänna att man blir lite trött av en sån utflykt vi gjorde i tisdags :-).
Alma tog igen sig rejält och sov i flera timmar på förmiddagen. Hon har även fått överta storebrors förkylning, så hon sover nog lite extra på grund av det också.
På eftermiddagen följde Toby med oss hem. Vi plockade fram crocketspelet så att grabbarna kunde spela en match i vår soliga trädgård. De tröttnade dock ganska snabbt på att följa reglerna...
För första gången i Tobys liv (!) var han själv hos en kompis utan sin mamma. Pojken är fem år... Det märks att han är ensambarn för oj! vad hans mamma "hönsar" med honom (jag menar inte att alla mammor och pappor som bara har ett barn gör det, men i Tobys fall märks det tydligt). Han är väldigt väluppfostrad och uppför sig exemplariskt, men hans mamma har väldigt svårt att inse att han växer. Ett alldeles lysande exempel är att Toby alltid har byxor med endast resår i midjan. Detta är för att, enligt Miriam, han enkelt ska kunna dra ner byxorna när han behöver gå på toaletten. Byxor med knappar är väldigt snyggt men väldigt svårt för barn att knäppa upp... FEM ÅR!
Timmen han var här själv gick dock alldeles utmärkt och han verkade inte sakna mamma någonting... Frågan är hur mycket mamma saknade honom...

Som jag tidigare har skrivit är Miriam supertrevlig men också ganska speciell. Egentligen inte alls min typ men det är verkligen roligt att ha henne som vän när man bor här. Hon har tidigare berättat att hon aldrig är hemma på tisdag eftermiddagarna. Jag trodde att hon red då (hon har hästar), men igår berättade hon att hon jagar (som sagt, vi har inte riktigt samma intressen...). Jag frågade då vad hon jagar och hon jagar RÄV! Brittain, brittain, brittain...
Det kom dock annat emellan sen så vi hann inte utveckla detta ämne, jag är dock väldigt nyfiken på att höra mer. När jag senare på kvällen berättade det vid middagsbordet trodde Erik att jag skojade...
Miriam beklagade sig även för att hennes favoritrestaurang här i stan, ASK, nu har gjort om menyn. Hon brukar alltid beställa en ceasarsallad med vitlöksbröd. Nu har de förändrat vitlöksbrödet och gjort det mycket större (ungefär som en pizzabotten), så nu går det inte att beställa det längre då man blir alldeles för mätt om man ska äta upp allt det. Som sagt, väldigt speciell men samtidigt otroligt charmig!

På måndag får vi tillgång till vårt nya hus. Vi börjar nu inse att flytten närmar sig med stormsteg, även om vi kommer att bo kvar här ett par veckor till. Jag har nu påbörjat rensningen av garderober. Jag ska villigt erkänna att jag nästan inte har gjort det på hela det här året som vi har bott här. Det blir ju en hel del grejor som man samlar på sig, och som även hinner växas ur på den här tiden. Det är dock en perfekt syssla att utföra med Alma då hon älskar att riva, plocka, prova och titta på allt som plockas fram.