Gårdagen!

Igår när Alma och jag hade lämnat Erik på skolan åkte vi till Watford som ligger ett par mil från Berkhamsted. Det är en betydligt större stad och det märks att man bara är ett par mil från London när man är där. Trafiken är riktigt livlig och det är filer, trafikljus, rondeller och bilar precis överallt. Vi har varit där ett par gånger tidigare men det har alltid varit KJ eller min pappa som har kört (när pappa är här på besök vägrar han flytta sig från ratten, han tycker det är så himla kul att ratta bilen i vänstertrafik...). Jag var riktigt glad att jag numera känner mig helt bekväm i mitt körande då det var full fokus på trafiken som gällde. Det är ju dock en oerhörd fördel att köra med GPS, kör man fel (vilket jag gjorde :-)) är det bara att fortsätta och vänta på att GPS:en tar fram en ny väg. Me like!
Uppdraget var att åka till en möbelaffär som heter Furniture Village. Vi har aldrig varit där men jag har sett annonser i tidningarna plus att butiken ser helt okej ut på nätet, påminner lite om EM och Mio. Mitt syfte var att Alma och jag kunde åka dit och kolla läget, för om det inte var något att ha är det onödigt att vi ödslar tid på det i helgen. Affären var helt okej men var väl inte riktigt i vår stil.
Det vi är ute efter är dels en sängstomme till vår säng samt ett nytt köksbord. En sängstomme hittade jag där som var riktigt fin (i ek) men köksbordet blir nog inhandlat på Ikea.
Senare på kvällen sa jag till KJ att i jämförelse med Watford känns Berkhamsted riktigt sömnigt och lantligt. Man känner sig nästan som kusinen från landet när man kör i en stad som Watford. I Berkhamsted har vi EN korsning med trafikljus...

På eftermiddagen hade jag utvecklingssamtal på Haresfoot. Mrs Gee, Eriks klassföreståndare, hade bara gott att säga om Erik. Å andra sidan vore det konstigt om det inte var så när de bara är 4 år :-)!
Som Mrs Gee sa, "Erik is a very happy little boy who loves school and his friends". Hon berättade även att han har många kompisar och han är en sån pojke som alla vill leka med. Just detta känns extra skönt att höra då vi ju självklart många gånger har tänkt "vad har vi gjort" när vi har valt att bosätta oss utomlands. Det är ju ingen självklarhet att barnen trivs och passar in i det nya landet och miljön.
Det engelska språket har han numer inga problem med utan ligger på samma nivå som sina klasskompisar. Hon avslutade med att säga att han älskar att leka med lego och är helt "amazing" på att skapa saker. Just detta blev KJ extra stolt över då han sedan tidig ålder försöker väcka Eriks intresse till att bli ingenjör :-)!


Turligt nog kom jag ihåg att ta med kameran igår när jag var på skolan.
I det här lilla huset går Erik och hans klasskompisar.


Erik och Alma utanför skolans Sports Hall.