Klantigt men trevligt

För första gången på 5 dagar får vi äntligen uppleva solens strålar. Verkar dock som att dagens väder är ett undantag.

Igår hade Kairen, Fiona och jag (non working mums) sen en tid tillbaka planerat in ett biobesök.
På bion i Hemel Hempstead kan man varje onsdag förmiddag, se en film (igår var det Sex & the City 2) för 3 pund (inkl en kopp the/kaffe och en biscuit).
Om vi har skrattat åt vårt påhitt, är det inget mot vad vänner och makar har gjort när vi har berättat vad vi ska göra.

Dock upptäckte jag när jag skulle boka biljetterna, att det var Senior tickets.
Det var alltså för bra för att vara sant.

Vi ville ju dock inte ställa in vår planerade visning, utan bestämde istället att vi skulle träffas hemma hos Fiona och se den på DVD istället.
Jag skulle hyra filmen, Kairen skulle ta med sig biscuits and snacks och Fiona skulle stå för the och kaffe.

Då KJ passerade videoaffären kvällen innan, fick han uppdraget att gå in och hyra den åt oss. Snopet nog hade inte filmen kommit ut på DVD ännu (släpps först i november).


Så det fick bli denna istället.
(Fiona har läst samtliga böcker och blev helt betagen av dem, så jag visste att detta var ett bra alternativ.)


Efter att ha gått på en timmes lerig promenad med Fionas hundar, kunde vi äntligen sätta igång filmen.

Jag: Fiona, var har du fjärrkontrollen?
Fiona: Den är borta sen länge. Harry har lekt med den och nu kan vi inte hitta den. Men det är lugnt, du kan sätta igång filmen manuellt.
Jag: Det går inte. Det händer ingenting.
Fiona: Men vad konstigt. VI har tittat på filmer förrut och då har det funkat.
Kairen: det kanske är något fel med någon kabel?
Fiona: nej, de sitter som dem ska. Men jag stänger av strömmen en gång så kanske det funkar igen.
Kairen: det verkar inte hjälpa för det händer inget.

Efter 30 minuters försök ger vi upp.
Då Fiona särskilt hade bett mig att hyra den i Blue Ray format, kunde vi inte åka hem till oss och titta på den (vi har ingen sådan DVD spelare).



Så istället för en filmvisningar, blev det cheese on toast och ett glas vin. Riktigt trevligt det också.

Flitwick

I lördags checkade vi in på Menzies hotel i Flitwick.
Ett väldigt engelskt, charmigt hotell i en väldigt liten by, ca 45 minuter norrut från oss.
Vi var hembjudna till Steve och Sam som bor i Flitwick. Istället för att köra hem senare på kvällen, var det ett trevligt alternativ att bo över.


Hotellet var fullt av små charmiga detaljer och mycket att titta på för små barnögon.



Erik tyckte det var jätte bra att han fick sova i sängen närmast den öppna spisen, som var fylld av kottar och böcker. Ifall han vaknade först av alla, kunde han ju läsa lite.


Närmast hotellet låg byns enda kyrka.
Den såg väldigt övergiven ut i mina ögon. Men att den fortfarande används, bevisades i högsta grad då Steve och Sam dagen därpå skulle döpa sin yngsta son just här.


Erik tyckte det var jätte spännande med alla gamla gravstenar. Det blev ju ännu mer spännande när han fick reda på att det faktiskt var döda människor som låg i gravarna.
Han tittade länge och noga på just den här stenen, efter en stund säger han:
- Pappa, är det människokött jag ser här?



Det var inte så lång stund vi tillbringade på hotellet. Men lite tid för Almas favoritsysselsättning, go exploring, hann vi med.


Även ett snabbt spel av hotellets crocket provades på.


Ett bildbevis på att även jag var med på äventyret.
"Mamma, du blir lite mörk" var fotografens kommentar när bilden togs.

Jonny´s party

Idag tillbringade vi ett par timmar på Jarman Park i Hemel Hempstead.
Jonny hade sitt 6-års kalas på Hotshots bowling, vilket var premiär för de flesta deltagarna.
En riktig grabbig och kul tillställning, även om det var några tappra flickor som var med och rullade klot.


Barnen delades in i lag, 10 gånger var fick de rulla iväg klotet.



Erik tyckte det var riktigt roligt.
Även om det visades flera sura miner för att han inte blev vinnaren.


Efteråt bjöds det på pizza till både barn och vuxna.
Även Alma var bjuden på kalaset. Dock stod hon över bowlingen och deltog enbart i den ätliga delen av partyt.



Istället för tårta fick barnen varsin cupcake.
Varje cupcake hade en bokstav, vilket på brickan blev Happy Birthday Jonathan.
Ett roligt och mycket bättre alternativ än de tårtor som köps i affärerna (nej, här bakar ingen sin egen tårta).

Lyx och flärd

Orden världens bästa onsdag, börjar jag detta inlägg med.
Kombinationen strålande väder (23 grader) och att KJ har haft en day off, är det som ligger bakom ordvalen.
Otroligt lyxigt med en hel dag för oss själva, medan Erik och Alma var på skolan.

Vi åkte upp till shopping mallet i Milton Keynes för att inhandla Almas födelsedagspresenter.
Vilken skillnad det är att
1. handla utan barn.
2. handla på en onsdag.
3. handla utefter en nedskriven lista.
4. handla i affärer efter ett glas vin.



En riktigt trevlig lunch på Pizza Express. Restaurangen är en kedja som finns mer eller mindre överallt. Kvalitén på maten varierar dock beroende på vilken restaurang man besöker. Denna är dock en favorit.



Efter ett par timmar i butikerna, kunde vi stoltsera med lite påsar. Jag kan även stoltsera (?!) med att inget inhandlades till mig själv.

Den enda lilla obehagliga överraskningen på hela dagen var detta:


Även om jag gillar julen måste jag medge att detta är lite väl tidigt.
Fast som jag sa till KJ; jag ska inte säga för mycket, nästa vecka kommer jag garantera hänga här och spana in pyntet.

Söndagstempo

Just nu på Rainhill Spring.



Erik målar och skriver i skolboken inför morgondagens skoluppgift.
Nu återstår bara spelling och reading av läxorna.

Nu så.

Även om vi fortfarande har soliga dagar, märks det att hösten är här. Solen värmer inte riktigt lika kraftigt längre, mornarna är riktigt kylslagna och kvällarna blir snabbt mörkare.


Även sommarblommorna i våra krukor såg ut att tycka att sommaren är över.



Igår fick därför pelargonerna tacka för sig, och nya, lite höstigare blommor hamnade i krukorna.



Även höstkransen sattes upp på dörren.
Nu är vi förberedda; welcome höst.

Bagarstugans havrekakor

Ända sedan i måndags har Alma sett fram emot idag, då jag hade lovat henne att vi skulle baka havrekakor.
När jag hämtade henne på skolan efter lunch, berättade hon stolt för fröken vad hon skulle hem och göra.


Som den vana bagerska hon nu är, vet hon direkt vad som ska plockas fram och vart det står i skåpen.


Med van hand häller hon i ingredienserna i bunken.


Som den stora tjej hon nu har blivit, kunde hon hålla själv i elvispen och blanda degen.



Knåda är viktigt. Och väldigt kul.


De färdiga kakorna i all ära, men godast är ändå degen (och jag håller med).
Som utlovat sparade vi även lite deg till Erik.



Kakorna är färdigrullade och ska bara in i ugnen innan de är färdiga.
Alma har blivit riktigt duktig på att rulla. För bara ett par månader sedan, åstadkom hon mest avlånga korvar. Nu är det nästintill omöjligt att se skillnad på hennes och mina rullade bollar.



Färdiga att avnjutas.
Några på fatet för att ätas direkt, resten i burken för att frysas in.


Burken vi frös in kakorna i, köpte vi i Pornic i somras. Härligt minne.

Otäcking

Häromdagen var jag ute i garaget och röjde. När jag lyfte på några av våra flyttkartonger (nej, vi har inte flyttat, kartongerna har bara inte rört på sig sen dem kom hit i juni 2009), skrek jag högt av skräck.


Denna lilla rackare hade kommit in och låg och gottade sig längst ner under lasset av kartongerna.
Jag är ingen stor djurälskare i vanliga fall, men det här var bara så äckligt.
Jag vågade inte ens försöka släppa ut den själv. Jag stängde istället garageporten, och tänkte att min tuffe son får ta hand om det istället.


Väl hemma från skolan, blev Erik helt till sig. Oj vad kul i hans värld, att få se och försöka hjälpa en sån här stor (ja, den var det) groda ut i friheten.
Han försökte med alla medel för att tillfångata den.


Tillslut lyckades det och grodan hamnade i hans nät. Stolt.



Väl ute i det fria var nog grodan minst lika glad som jag, att han inte bodde i vårt garage längre.

Bara att jag stod så nära och fotograferade den lilla otäckingen, gör mig stolt (tur att det finns zoom).
Alma befann sig någonstans mittemellan. Inte så skräckslagen som sin mamma, men heller inte så modig som sin storebror.