När jag hämtade henne på skolan efter lunch, berättade hon stolt för fröken vad hon skulle hem och göra.
Som den vana bagerska hon nu är, vet hon direkt vad som ska plockas fram och vart det står i skåpen.
Med van hand häller hon i ingredienserna i bunken.
Som den stora tjej hon nu har blivit, kunde hon hålla själv i elvispen och blanda degen.
Knåda är viktigt. Och väldigt kul.
De färdiga kakorna i all ära, men godast är ändå degen (och jag håller med).
Som utlovat sparade vi även lite deg till Erik.
Kakorna är färdigrullade och ska bara in i ugnen innan de är färdiga.
Alma har blivit riktigt duktig på att rulla. För bara ett par månader sedan, åstadkom hon mest avlånga korvar. Nu är det nästintill omöjligt att se skillnad på hennes och mina rullade bollar.
Färdiga att avnjutas.
Några på fatet för att ätas direkt, resten i burken för att frysas in.
Burken vi frös in kakorna i, köpte vi i Pornic i somras. Härligt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar