Jag förstår inte hur vi ska klara av att flytta tillbaka till Sverige och leva ett normalt liv, det är tur att barnen blir äldre! :-)
Fotbollsträningen var lika rolig idag och Erik kunde stoltsera med att han gjorde två mål (räknas noga för att kunna rapporteras till pappa vid middagsbordet)!
Erik har ju spelat fotboll sen i september. Varje kurs består av 6 veckor, men då han nu har spelat så länge så kan man välja att anmäla honom till flera på en gång (vilket de flesta gör). För ett par veckor sen började en ny kurs och denna gång var det många nya barn som kom till. Bland annat är det en kille som alltid har med sina båda föräldrar, lillasyster och farmor/mormor. Första gången tänkte jag att det är en tillfällighet, att alla vill följa med just för att det är första gången. Då det idag var tredje gången som hela familjen var där, så var det uppenbarligen inte en tillfällighet...
Det roliga är dock (jag hamnade bredvid dem idag) att de tycker att SIN son/barnbarn är så duktig, rolig, söt, fin och bäst. Det hörs i hela lokalen när han turligt nog får tag på bollen och gör ett försök till en liten spark. Ett stort ÅÅÅÅÅHH framförs och gör pojken mål blir det även stora applåder. Dessa människor är de enda som uttrycker sin glädje och stolthet på detta tydliga sätt. Vi andra mindre stolta (?) föräldrar skrattar och uttrycker vår glädje för samtliga barn.
Idag satt jag som sagt bredvid dem och kunde därför (ofrivilligt) följa detta extra tydligt. Inte nog med att pojken har denna hejaklack med sig inför varje träning, idag hade han även på sig en t-shirt som det stod "Mummy´s little hero" på. Stackars pojke, Erik skulle dö av att sätta på sig en sån t-shirt nu när han är fyra år. Spiderman, Batman, Ben Ten och Byggare Bob existerar uppenbarligen inte i denna pojkes liv.
Under varje träning är det även vätskepaus. Alla pojkar (det är bara pojkar som spelar fotboll i England) har tuffa vattenflaskor fyllda med just vatten. Denna pojke hade en vattenflaska utformad som en stor, greppvänlig nappflaska (med gumminapp på toppen) fylld med äppeljuice.
Detta säger nog mer om hans mamma (det är bara mammor som bestämmer om barnen här i England) än om pojken. I want to keep my boy as a baby forever...
Lägger ut en bild på Alma och kvällens outfit.
Alma är inte lika intresserad av barnprogrammet Charlie and Lola som sin storebror. Däremot lockar hans mössa och vantar...
Här tittar barnen på "Charlie e Lola", känns igen, eller hur? Verkar vara samma TV-program i hela världen...
SvaraRaderaKram Emma