Den engelska journalistiken

Idag var det min morgon att gå upp med barnen. Vi kör stenhårt med att få sova ut varsin morgon när det är helg. En otrolig lyx att unna sig mitt i småbarnslivet... Vi är nog trots det rätt skonade denna gång (med Alma). Vi kan än idag dra oss till minnes när Erik var liten och vaknade mellan fem och sex VARJE morgon. Alma däremot har aldrig fått för sig att vakna före sju, vilket känns i jämförelse med Erik, som rena rama förmiddagen när man går upp.
Den bästa tiden var ändå för oss i Frankrike där vi hade dessa härliga mörkläggningsjalusier. Oj, vad vi sov! Det gick ju att "lura" barnen hur enkelt som helst, inga problem att få dem att sova till nio. Lovely!

En lyx man kan unna sig när man går upp själv med barnen är att få egen tid till att läsa tidningen och dricka en kopp kaffe. Barnen är ju som piggast efter frukost och har inga som helst problem att leka själva/tillsammans medan man själv njuter av läsandet.
En sak som slog mig imorse är att journalistiken och medias syn på att skriva om händelser är helt annorlunda här i jämförelse med Sverige. I Sverige är vi ju väldigt restriktiva med att skriva ut namn och publicera bild på de personer som artikeln handlar om. Här är det precis tvärtom, det spelar ingen roll om det är en person som är misstänkt för något eller om det är ett tragiskt dödsfall, fullständiga namn och gärna bilder/fotografier publiceras direkt. I The Sunday Times idag kan man läsa om en liten bebis (3 månader) som igår tragiskt blev ihälbiten av sin mormors hundar. Idag när artikeln har publicerats är det en bild tagen på pojken i tomtedräkt och bredvid ett brudfoto på pojkens föräldrar. Inte nog med att det är en fruktansvärt tragisk händelse, de väljer även de sockersötaste bilderna. Osmakligt!
Det är inte ofta som man tänker på att man bor i ett land som har 60 miljoner invånare. Däremot slår det en just när man läser tidningen. För någon vecka sen var det en pytteliten artikel om en nyfödd bebis som hade lämnats övergiven på gatan. En sån artikel hade skapat stora rubriker och löpsedlar i Sverige. Här händer tyvärr sånt så ofta så det går inte att skapa en stor nyhet av en sån händelse.
Efter det tragiska dödsfallet med Baby P här i England, har det på senare tid skrivits väldigt mycket om just barnuppfostran och barns livstil i England. Stora undersökningar har visat att barnen i England är de barn som mår sämst i hela Europa.
Det är dock inget som vi själva har sett något av eller upplever som något problem alls här där vi bor. Tvärtom så läggs det oerhört mycket fokus på barnen och på att de ska få en bra start i livet. Som jag tidigare har skrivit så väljer de flesta föräldrarna att en av dem (oftast mamman) stannar hemma de första två-tre åren med barnen (får de flera barn så stannar mamman hemma till det yngsta barnet har uppnått denna ålder). Då barnen uppnår obligatorisk skolålder vid 4-5 års ålder, prioriterar verkligen familjerna de här första åren då de vet att barnen inom en väldigt kort framtid är inne i skolsystemet.
Som jag även tidigare har skrivit så vet vi att vi bor i ett av Englands bättre områden och att det (tyvärr) är få förunnat att ha det så här.
En stor baksida med UK!