Mamma är lik sin mamma...

Nu har min mamma varit här i mer än en vecka. Ju längre tiden går desto roligare har vi åt våra likheter med hur vi är mot barnen. Röst- och tonläget är precis detsamma!
Häromdagen när jag låg uppe i sängen och vilade hörde jag rösterna från mormor och Erik i köket (sovrummet är precis ovanför köket). Jag låg och småfnissade för mig själv när jag insåg att precis så där måste jag låta.
Efter en stund kommer Erik upp till mig och säger:
- Mamma, jag ska gå upp till toppen av huset (vi har tre våningar).
- Jaså, varför ska du göra det?
- För mormor ska inte vara så himla arg på mig.
- Men varför är mormor arg då?
- För hon säger till mig att jag inte ska ta Almas napp från Alma, men jag vill ta nappen och då gör jag det. Så nu ska jag gå upp till toppen.
Tilläggas bör att mormor var verkligen inte arg (där är det en stor skillnad mellan oss - hon kan inte bli arg på barnbarnen medan jag riktigt kan ilskna till...), däremot sa hon till på allvar, vilket väl i Eriks värld var att hon blev jätte arg :-).

Idag har mormor och Erik bakat bullar. Mormor var riktigt imponerad av Eriks tålamod. I mer än en timme stod han vid bänken och bakade och bakade och bakade... Bullarna blev jätte goda, nu har vi frysen full av goda bullar att kalasa på.

Det blev både kanel- och russinbullar och vaniljbullar!

Ikväll flög KJ till Skottland. Han ska möta upp vår kompis Kristian där som har fått denna resa av Gabriella (sin fru) i 40-års present (jag kanske inte behöver skriva att det är en whiskeyresa). Med tanke på att Kristian även är nybliven tvillingpappa så firar han nog i dubbel bemärkelse :-).
Erik var snäll och skickade med pappa några bullar att smaska på ombord på flygplanet, han flyger med Ryan Air...
När KJ kom hem från jobbet ikväll (han hann hem en snabb sväng innan han stack iväg till flygplatsen), berättade han för Erik att han hade krockat idag. Han och mötande bil hade "snuddat" vid varandra på en smal väg (vägarna är otroligt smala här, det känns nästan som att man kör ute vid kanten för att få plats), så att bådas backspeglar hade blivit förstörda (enligt KJ var det den 70-åriga gubbens fel och enligt honom var det KJs fel...). Erik var väldigt fascinerad och följde med pappa ut till bilen och lyste på backspegeln med ficklampa för att se ordentligt. När KJ sen ska åka iväg till flygplatsen säger Erik:
- Hejdå pappa, kör försiktigt för annars kanske du krockar igen!
Jag själv tycker verkligen det är så kul att det är KJ och inte JAG som råkar ut för detta! KJ har nu varit med och ett par småincidenter med bilen (och jag ingen!), så OM det händer mig något nu kan jag ta det med godan ro!

Nu har mamma precis lagt barnen (bortskämd blir jag!) och själv ska jag nu slå mig ner i soffan och titta på ER!