Svenskt umgänge

Igår var Alma och jag hembjudna till den här svenska tjejen som vi träffade på parkeringen i St. Albans (jag skrev om det i ett tidigare inlägg). Karolin och hennes familj bor i Harpenden som ligger ett par mil härifrån.
När jag kom in i deras hem slog det mig hur svenskt allt var, från möbler och gardiner till leksaker. Det hör ju inte till vanligheten att komma in i ett engelskt hus med 100 % svensk inredning. Även om vi har besökt andra svenska familjer här så har ju de flesta bott här en längre tid och hunnit fylla på med engelska prylar.
Jag fick mig en rejäl släng av hemlängtan och satt i köket och njöt av att höra det härliga puttrande ljudet av en hederlig svensk kaffebryggare :-).
Det var jätte kul att träffas och vi hade mycket gemensamt. Det är ju inte alla människor som man känner att det känns helt rätt att umgås med, men här har vi nog hittat rätt.
På torsdag är Karolin och barnen (Oliver 2,5 år och Agnes 7 veckor) hembjudna till oss över dagen. Då kommer de även få träffa Erik som slutar skolan efter lunch.

Då det var måndag igår var det även dags för fotbollsträning för Eriks del. Det är så roligt att gå med honom dit, han njuter verkligen i fulla drag och kinderna är alldeles röda av ansträngning i flera timmar efteråt!
De två tränarna är riktigt duktiga och de hittar på många olika moment och lekar för barnen. Igår fick de sätta fast sina västar (som de har på sig vid lagindelning) i byxlinningen för att leka åsnor. 12 barn sprang runt med svansar och skrek "iiiooo". Ni kan ju tänka er glädjen och paniken när sen ena tränaren skriker "here I come" och börjar jaga barnen för att ta deras svansar. Ljudnivån var enorm då även vi föräldrar skrattade högt på bänken åt denna syn och äkta glädje som lyste i barnens ögon.
Även Alma tycker det är kul att gå dit. Hennes sport är (förutom att äta äppelklyftor och russin) att leta efter Erik på fotbollsplanen, peka och skrika E-i, E-i. Även där utspelas äkta glädje när hon hittar storebror!

Oj! Nu när jag sitter här och skriver hör jag röster utanför fönstret. Ser att vår gardener Charlie med kollega har kommit hit för första gången på länge. Charlie var ledig i december för att egentligen ha börjat i slutet av januari, men då nästan hela februari har varit full av snö har det liksom inte varit läge att klippa gräs och buskar.
Man får verkligen tänka på att man inte alltid har huset för sig själv. Är det inte Charlie som dyker upp så kan fönsterputsaren stå utanför fönstret eller så är det brevbäraren som kommer innanför dörren (han öppnar oftast dörren och lägger in posten istället för att böja sig ner då vårt brevinkast är i golvhöjd). Allt är ju dock godkänt av oss och nu har vi (jag) verkligen vant mig och tycker det är trevliga inslag i vardagen!