Britain´s Got Talent

Erik och jag har just tittat på semifinalen av Britain´s Got Talent (Talang i Sverige).
Jag (vi) har inte direkt följt det under säsongen, men nu när det börjar närma sig finalen är det ju lite mer spännande att se.
Det finns hur många tokiga människor som helst i det här landet, som gör vad som helst för att få vara med i TV...

I kväll var det både bra och dåliga artister som uppträdde.
Om ni vill ha er ett gott skratt, ska ni kopiera och titta på följande länk med the Dreambears.
Otroligt pinsamt men samtidigt grymt imponerande...


http://www.youtube.com/watch?v=miGyfNXz_w8

Det mest storslagna numret i kväll, var ändå när lilla Hollie Steel skulle uppträda och sjunga "Edelweiss". Hon är bara tio år tjejen, och har en röst som inte går att beskriva. Hon var så otroligt nervös, och brast i gråt efter halva framträdandet. Till hennes, publikens och domarnas stora glädje (och krav!), fick hon göra om sitt framträdande (det var direktsändning).


http://talent.itv.com/videos/video/item_200273.htm?intcmp=731698_123_1

Det sämsta i programmet, var ändå när en hel familj klev upp på scenen och sjöng ett nummer. Visst är barnen söta, men...
Titta och döm själva...


http://www.youtube.com/watch?v=aEo71wbh870

I morgon är den stora finalen.
06.45pm sitter vi bänkade framför TV:n!
(Hollie gick självklart vidare :-))

Kalas!

Denna vecka är det Half Term Break för de engelska skolbarnen. Då deras sommartermin inte slutar förrän en bit in i juli, har de därför en veckas lov nu i slutet av maj.

Igår fyllde Eriks kompis Toby 5 år, och hade bjudit in till stort kalas. Då menar jag STORT (!).
Jag, Erik och Alma åkte hemifrån vid tio på förmiddagen, och kom hem igen halv sju på kvällen.
Det var en jätte trevlig dag, men i mitt tycke, ett alldeles för stort och "vräkigt" kalas för att vara ett 5-års kalas. Hans mamma, Miriam, är dock en sån människa som älskar kalas och att fixa och trixa till allt och alla.
Jag tror faktiskt inte att det var Toby som hade önskat allt som stod på dagens aktivitetsmeny...


Bara att packa bilen för mig, Erik och Alma tog ju en evighet... Vi behövde ha med flera uppsättningar av kläder, då vädret inte var alltför pålitligt.
Miriam hade tidigare skickat ut flera mail om att vi just skulle ta med oss extra ombyten, så att inte Toby blev besviken om vi inte kunde vara ute för att det regnade. Han tycker nämligen om att vara ute...

Första stoppet var på ett Snowcentre som precis har öppnat i Hemel Heampsted. Hit hade Toby bjudit in sina tio "bästa" kompisar, resterande vänner fick ansluta senare under dagen.



Då vi inte är någon skidåkande familj och inte har bott i Sverige de senaste tre åren, var Erik ganska konfunderad över vad aktiviteten egentligen skulle innebära.
Kläderna hade han fått låna av Toby, som ett par gånger om året åker iväg på skidresa med sin mamma och pappa. Som alltid när engelsmännen ska vistas i snömiljö, är det wellington boots som gäller. Ganska roligt egentligen, i Sverige skulle vi aldrig få för oss att sätta på oss gummistövlar i snön...


Under en timme vistades barnen i denna miljö och åkte "ringo" (gummidäck).
Erik är längst ut till vänster på bilden.


Här kommer den lille rackaren neråkandes.
Det var personal med i backen, som stod längts upp och skjutsade iväg barnen.
Erik tyckte det var riktigt kul, och var den siste i gänget att lämna backen när tiden var ute!


Alma hejade ivrigt på storebror!
Vi vistades i en mer behaglig miljö och höll till på caféet som låg en trappa upp. Bilderna på Erik i backen fick jag ta genom fönstret (därav den något sämre bildkvalitén).


Efter timmen i backen, bjöds barnen på lunch i "kalasrummet".

Därefter packade vi ihop alla barn, kläder och utrustning och åkte hem till Toby, där kalaset fortsatte (och resterande barn och vuxna anslöt).
Som jag tidigare har skrivit bor Toby i en helt otroligt härlig miljö. Huset ligger i ett villaområde i Piccotts End (som tillhör Hemel Heampsted), men det känns som att de bor mitt ute på landet.


Mitt på tomten stod det en stor hoppborg som de hade hyrt. Den var väldigt uppskattad av alla barnen. Även Alma och jag passade på att hoppa i den, då de stora barnen var upptagna med annat, nämligen...


Mr Clown!
Erik som alltid har varit riktigt rädd för clowner, såg inte fram emot denna underhållning. Han var så spänd och ängslig innan clownen kom. När han dock fick syn på honom, blev han riktigt glad och kom fram till att han inte alls var farlig.


Under en och en halv timme, underhöll clownen barnen.
Mannen till höger som ni ser i bakgrunden, är Tobys pappa Nick. Visst ser engelsmännen ändå lite amerikanska ut?!


Efteråt var Erik det enda barnet som gick fram till clownen, gjorde "high five" och sa "thank you for a good show" (utan att mamma hade sagt det till honom)!
Förhoppningsvis slipper vi höra mer tjat från Erik att han är rädd för clowner...

Efter Mr Clown var det dags för nästa aktivitet...


...då kom "The Icecream Van" plingandes ute på gården, och alla barn och vuxna fick välja varsin glass.
Som jag tidigare har skrivit åker inte glassbilen runt och säljer glass i bostadsområdet som i Sverige, utan den åker och parkerar utanför något barnvänligt ställe och säljer styckglass.
Tobys föräldrar hade dock bokat bilen, så att den skulle komma till kalaset. Säg vad man inte kan köpa för pengar...


Här stod barnen spänt och väntade på att få bli insläppta i "skogen"...


... där det vankades "lollipop hunting" (klubbjakt)!


Erik kom nöjd ut med en klubba och "Mr Rude" (som är en jätte populär figur som finns i alla möjliga utföranden).
Det var dock en tjej (7 år) som inte hann med att ta en klubba, innan alla de andra barnen hade hittat dem. Hon blev så ledsen och besviken att hon och hennes mamma åkte hem! Nick (Tobys pappa) pratade med både flickan och mamman om att hon kunde få en klubba efteråt, men det ville hon inte...


Efter alla aktiviteter utomhus, hade det blivit dags för barnens Tea.
Miriam hade tidigare skickat ut mail, och undrat vilken typ av sandwich som barnen föredrog... Erik hade valt en sandwich med ost. Utöver detta bjöds även barnen på (självklart!) småpåsar med chips, frukt och godis.


Efter att vi hade sjungit för Toby och han hade blåst ut ljusen i tårtan, trodde jag att (äntligen :-)) är kalaset slut. Men då var det dags för oss vuxna att äta middag.
Alla barnen sprang ut och lekte i hoppborgen, och vi vuxna serverades en riktigt god Curry (som Miriam hade lagat). Jag själv avstod dock från vinet och delade ett glas äppeljuice med Alma istället.


Väl hemma slängde vi oss i soffan och ringde snabbt till nästa födelsedagsbarn, nämligen kusin Nathalie som även hon fyllde 5 år!


När Alma sen hade somnat, efter en mycket aktiv dag. Stannade Erik uppe med mig, och hade myskväll och lekte med alla roliga leksaker som låg i Tobys "partybag".
Det var en mycket trött Erik som somnade i mitt knä i TV-soffan (KJ är i Sverige, därav att han inte omnämns :-)).

Uppskattat besök!

Oj vad denna långhelg har gått fort, samtidigt som det känns som att vi har haft en 2-veckors semester!
Vi har haft ett helt otroligt väder, 25 grader varmt och strålande sol i alla fyra dagar som familjen Andersson/Marte har varit här.
Malin och Jonas kommer få det svårt att förklara för fransmännen att de har varit i England på semester och blivit brunbrända :-)!


Tre glada kompisar som tycker det är jätte roligt att ses igen.
Norah (som står upp) fyller sex år i sommar och Agnes firade sin 4:e födelsedag hos oss igår!
Under de åren vi bodde i Frankrike var vi ju mer eller mindre som en enda stor familj. Barnen träffades dagligen, och Agnes och Erik gick på dagis tillsammans.
Även om de nu har varit ifrån varandra i ett år, är de riktigt tajta när de träffas.

Första dagen som de var här (i fredags), började vi dagen lite lugnt. KJ åkte till jobbet i ett par timmar (då fredagen var en vanlig arbetsdag för oss), men Erik hade tagit ledigt från skolan.
Efter att vi vuxna hade utövat löpning (!), tog vi på eftermiddagen med oss barnen till puben the Old Mill här i Berkhamsted. Där satt vi i deras trädgård och drack god öl och gott vin, och mumsade på lite snackstillbehör i flera timmar. Barnen underhöll sig själva med målarblock, pennor och lek i trädgården.

Kvällen avslutades med en 4-timmars grillning i vår trädgård (både med och utan barn).

I lördags drog jag och Malin in till London. Syftet var dock inte inställt på shopping, då vi mest ville umgås och prata utan att bli avbrutna av våra barn!
Vi strosade runt, åt god lunch, shoppade lite (det går ju inte att åka in till London och inte handla någonting :-)) och avslutade vistelsen med ett pubbesök, innan det var dags att ta tåget hem.
Vi hade lovat KJ och Jonas (som hade en heldag med barnen i Berkhamsted), att vi skulle vara hemma runt sju och "byta av" dem. Därefter var det deras tur att åka in till London och njuta av kvällslivet.
Vi var dock inte ett dugg avundsjuka på dem, då vi var riktigt trötta efter vår heldag.
Vi kom hem till fyra nyduschade och trötta barn. Så det var bara att ge dem kvällsmat och lägga dem i sina sängar, innan vi själva slog oss till ro i soffan med smörgåsar, te och tjejfilm.

I lördags var vi sugna på en liten utflykt och bestämde oss för att åka till Oxford, som ligger 45 minuters bilväg från oss.




Vi började besöket med en rejäl lunch.
Vi hittade ett riktigt trevligt hak på en bakgata, och satt i ett par timmar och njöt av god mat och dryck.
Vi konstaterade att våra barn är verkligen uppväxta i restaurangmiljö; de har inga problem att sitta snällt i flera timmar, och låta sina föräldrar njuta i lugn och ro :-). Vi vuxna är också riktigt samspelta, då vi har tillbringat otaliga timmar tillsammans genom åren...




Hela familjen Börjeson på promenad i Oxford!


Grabbarna i gänget!




Oxford är en riktigt gammal stad med mycket kultur och historia att uppleva. Hit kan man åka om och om igen utan att känna att man är "färdig" med staden.

Väl hemma var det fortfarande riktigt varmt ute. Barnen kunde stanna uppe ännu en liten stund, och njöt även dem av att kunna vara i trädgården.




Alma har verkligen haft det roligt med alla barn runt omkring sig. Många gånger har hon varit med dem och lekt, men också njutit av att få gå omkring i sin egen lilla värld och iaktta allt som händer runt omkring henne.




Malin och Jonas stod för kvällens middag, som även denna kväll blev grillning!

Igår var det Agnes födelsedag som började med sång och paket vid frukosten.
På eftermiddagen (efter att vi hade tagit en löprunda på fälten utanför oss, och varit på puben the Boat och ätit lunch) hade vi tårtkalas för henne.




Agnes fick själv välja tårta och valde då kladdkaka! Malin och Norah dekorerade den fint med jordgubbar, flaggor och ljus.
Prinsessklänningen som hon har på sig fick hon i ett av paketen.
Liten tjej börjar bli stor!


Sista bilden, tagen i går kväll.
Tre trötta men nöjda och glada barn.
Bilden tog jag mest för att tidigare har det alltid, varje gång, varit bråk om filtar och plats i soffan. Under detta besök har alla tre varit så snälla mot varandra, och verkligen njutit av varandras sällskap.
Det ska bli häftigt att se om de själva kommer att bevara vänskapen när de blir stora. De har ju varit med om otroligt mycket tillsammans, i både jobbiga och roliga situationer.
Erik och Agnes är väl de två som är mest tajta tillsammans (det skiljer ju bara ett halvår mellan dem). Norah är dock väldigt omtyckt hos Erik, han ser verkligen upp till henne.
Alma har ju kommit in som en liten eftersläntare, men en väldigt omtyckt sådan. När Alma föddes (i Frankrike) var det Malin, Jonas, Norah och Agnes som Erik bodde hos. Han såg/ser dem verkligen som sin andra familj, och känner sig oerhört trygg med dem.
Dagen då Alma föddes tog Malin med sig alla tre barnen och åkte till Atlantis (köpcentrum i Nantes). Där firade de Almas födelse med varsin glass på Ikea.
Snacka om att fira en svensk födelse på ett svenskt och högtidligt sätt som utlandssvenskar :-)!

Fint besök x 2

Nu är det bara ett par timmar kvar innan familjen Andersson/Marte dundrar in genom dörren. Det ska bli så kul och vi är alla laddade till tusen!
Det är andra gången som de hälsar på oss här i England. Denna gång kör de bil upp, det tar faktiskt inte mer än knappa 12 timmar från dörr till dörr (inklusive båt Calais - Dover).
Längre bort än så flyttade vi inte, när vi övergav Nantes för Berkhamsted :-).

Vi har nu äntligen fått fint och varmt väder igen. De senaste två veckorna har varit riktigt dåliga (depparväder :-)), så det känns som att vi behöver fylla på solenergin igen.

Den senaste veckan har vi fått besök av dessa trevliga små varelser i vår trädgård.


De verkar vara riktigt tama, då de går väldigt nära huset.
Första gången som de kom, var det Alma som upptäckte dem först. Vi hade precis kommit hem och Alma sprang in till köket. Helt plötsligt hör jag henne stå och "quacka" som en anka och peka frenetiskt mot fönstret.
De var kvar riktigt länge. Erik fick till slut tillåtelse att gå ut och "skrämma" iväg dem, då han vägrade att gå ut och leka så länge som de var kvar...

Idag gjorde vi lite ärenden på stan och posten, efter att vi hade hämtat Erik på skolan. Erik hade jag tagit med sparkcykeln till, och Alma fick nöja sig med vagnen. Dock var hon full av energi och ville mest gå själv. Väl på posten var jag ändå tvungen att spänna fast henne i vagnen, för att kunna fixa mina grejor. För att hålla henne lugn, gav jag henne en vattenflaska med en droppsäker öppning (trodde jag...).
Helt plötsligt hör jag någon säga:
"Excuse me, is that your daughter?"
Då har Alma vänt flaskan upp och ner och börjat skaka frenetiskt i den, och därmed fått ut allt vatten på golvet och på sig själv.
Till skillnad mot Sverige så har vi här på Royal Mail snälla tanter (!), så expediten var snabbt ute och hjälpte mig torka av Alma och torka upp på golvet.
Detta kan ju låta som ett inte allt för stort bus från ett litet barn. Dock blir jag varje gång lika chockad, då Erik ALDRIG gjorde så här. Jag inser nu vilket fantastiskt lugnt och snällt litet barn han var :-).


Alma-bus!
(Klänningen har hon fått av mormor, till skillnad från Erik blir hon fortfarande glad av kläder som mormor ger henne!)

Eriks namnsdag!

I morse ringde morfar precis innan vi skulle åka till skolan:
- Hinner jag säga grattis innan ni ska åka?
- Grattis till vem då? undrade jag förvånat.
- Erik har ju namnsdag idag!
Självklart... Sedan vi flyttade utomlands har vi (nästan) helt tappat det här med namnsdagar, och nu senast även mors- och farsdag (då dessa firas i mars och juni i England).
Det är ju tur att man har egna föräldrar som är duktiga på att komma ihåg det, och på så sätt även påminner oss "unga" föräldrar :-).

Mormor hade skickat paket till Erik och Alma, vilket jag berättade för Erik när jag hämtade honom på skolan. När vi senare kom hem (efter fotbollsträningen), sprang han in och hämtade paketen och de satte sig i hallen och öppnade dem (Erik fick en jätte fin och riktigt tuff ljusblå tenniströja och Alma fick en pixibok och hårspännen).
Erik tyckte dock inte att det var så roligt, för första gången uttryckte han sig spontant om vad han tyckte:
- Mamma, jag vill inte ha en tråkig tröja av mormor. Det är så tråkigt med kläder, jag vill ha en leksak istället.
- Jag tyckte tröjan var jätte fin, du passade jätte bra i den och storleken var ju perfekt.
- Jag tyckte den var ful. Jag vill inte ha tråkiga paket.
- Du kan i alla fall ringa till mormor och tacka för paketet. Också får du säga att du inte vill ha kläder mer.
- Jag vill inte ringa.
- Jamen om du inte ringer och säger att du inte vill ha kläder, kommer ju mormor fortsätta att lägga det i paketen. Och tackar du inte för paketet kommer inte mormor att skicka mer alls.
Tre minuter senare står Erik med telefonluren vid örat och säger:
- Tack mormor för den jätte fina tröjan jag fick.
Vem var det som sa att barn alltid säger sanningen?!

Då morfar var så tidig med sitt grattande hann vi (jag...) själva förbereda dagen lite mer. Vi brukar inte fira namnsdagar, men idag var det ju lite extra kul då vi alla från början var helt ovetandes om det. Det behövs ju faktiskt inte så mycket fix och trix för att få en 4,5-åring nöjd :-).


Istället för tårta (som Erik ändå inte är så förtjust i) hade Alma och jag bakat hans namn av samma deg som det är till Vaniljhorn (som är en av Eriks favoritkakor).
I paketet låg det...


... simglasögon!
Det har stått länge på Eriks önskelista. Han tyckte dock att det gjorde lite ont att ta på sig dem...

Idag har Alma och jag, tillsammans med våra kompisar Sharon och Josef, varit på barngymnastik. Det var andra gången som vi var där, och idag tyckte Alma det var superkul!
Att gå runt med henne på den hinderbanan som är uppsatt för barnen, känns som att gå runt med en hund... "Nej Alma inte där, kryp hit, stå upp, lägg dig ner, kom hit, häråt ska du, bra, jätte duktigt Alma" :-)!
Alma och Josef har verkligen funnit varandra (Josef är ett år äldre än Alma, och är lillebror till Grace som går i Eriks klass), efter att nu har träffats lite mer. Även igår tillbringade de hela eftermiddagen ihop, då våra familjer var på restaurang tillsammans.
När Josef hade kommit hem från gymnastiken hade han sagt till Sharon att han ville att Alma skulle komma hem till honom och leka med hans leksaker, han ville även bjuda henne på lunch. Åh så gulligt!

När vi hämtade Erik på skolan, hade de idag fått måla porträtt på sin mamma och pappa. Oj vad vi mammor skrattade när vi tittade på våra barns teckningar!


Eriks bild av mig!


Eriks bild av pappa!
KJ undrade varför han var så blå i ansiktet...

Sevärda filmer!

Helgen som har passerat var en riktig filmhelg för mig och KJ. Det är sällan vi tittar på/hyr film, men denna gång slog vi till ordentligt :-)!
Syftet var att hyra filmen Australia. Men när jag och Alma traskade in på Blockbuster (videoaffären), såg jag att det var ett gäng nya och populära filmer som nu hade släppts på DVD. Då de även hade erbjudandet "3 movies, 3 nights, 10 pounds" slog jag till direkt!

Australia såg vi i fredags. Den var bra men inte fantastiskt bra som jag hade förväntat mig. Dock var nog mina förväntningar väldigt höga, då den har fått riktigt bra kritik världen över. Jag har även läst att man efter att ha sett filmen, ska vara väldigt sugen på att uppleva Australien och dess fina natur. Själv blev jag inte alls sugen på det landet, då jag mest tyckte det såg varmt, torrt och svettigt ut.
I lördags kväll (tillsammans med lite tittande av schlager) såg vi The Reader med Kate Winslet. Den däremot måste ses! Det var verkligen en film som garanterat går hem i alla åldrar. En fantastisk och tragisk historia som utspelar sig i Berlin. Kate Winslet förälskar sig i en ung pojke, och under en sommar har de en stark kärleksrelation. De skiljs sedan åt men kommer att mötas igen, fortsättningen är väldigt gripande.
I söndags kväll laddade vi spelaren med filmen Changeling med Angelina Jolie och John Malkovich. Också oehört gripande och sevärd film som är baserad på en sann historia.

Förutom att titta på film hann vi även med lite socialt umgänge :-).
Igår träffade vi familjen Adams på en riktigt trevlig långlunch ute på restaurang. De hade egentligen bjudit hem oss på barbeque, men det regnade något förskräckligt så det fick bli restaurang istället.
Jag och Sharon har umgåtts en del, då Grace och Erik nu har gått i samma klass i drygt ett år. KJ och Gordon träffades för första gången på ett kalas som Erik och Grace var bjudna på (jag och Sharon var inte med). Detta var för en månad sen, och sedan dess har vi försökt att få ihop det att vi alla skulle ses.
Vi satt på restaurangen i närmare tre timmar och alla barnen skötte sig exemplariskt! Vi föräldrar kunde ägna timmarna åt god mat, gott vin/god öl och trevligt prat.
Som jag tidigare har skrivit om, så var det Sharon och Gordon som tipsade oss om Devon (som vi besökte förra helgen). Igår berättade de även att de har två husvagnar (här är det mer som en mindre stuga, inte en husvagn som man hakar på bilen och åker iväg med) uppställda i Devon som vi gärna får låna. De skulle själva vara där i sommar och bjöd in oss. Vi konstaterade dock att det är samtidigt som vi åker till Frankrike, och berättade om vår semester och att vi på vägen ner ska besöka Champagne. Både Sharon och Gordon utbrast spontant att dit skulle de gärna vilja åka.
Sagt och gjort! De stuvade om lite i sin semesterplanering, KJ ringde till det B&B i Champagne som vi har bokat rum på och fick sista rummet, och nu ikväll ringer Sharon och bekräftar att de även är inbokade på samma tågförbindelse som vi (Dover- Calais).
Det kan väl ändå kallas för spontanitet!
Riktigt kul ska det bli och vi ser redan nu alla fram emot det.

På torsdag kommer Malin och Jonas med barnen (våra kompisar som vi bodde med i Frankrike), så då får vi lite försmak av la France!
Det ska bli så roligt att ses, då det var ett halvår sen vi sågs nu. De stannar ända till tisdag, så vi har många dagar att umgås på; kul!

Snälla mammor!

Den dagen vi flyttar till Sverige ska Erik och Alma bara få leka med de barn som bor på samma gata som oss, möjligen att jag kan sträcka mig till i samma kvarter som oss.
Skulle man räkna ut de engelska mammornas bensinförbrukning i hur mycket det går åt till att skjutsa runt på sina barn, skulle siffran vara skrämmande.
I måndags åkte jag och Alma och hämtade Erik på skolan och skjutsade honom (med bil) direkt till fotbollsträningen.
Igår följde David med oss hem från skolan. Han bor på andra sidan Berkhamsted, hans mamma kom och hämtade honom (med bil) ett par timmar senare.
Idag var det Toby som följde med oss hem. Enligt hans mamma vägrar han att låta någon annan än mamma hämta honom (jag är dock övertygad om att det skulle fungera jätte bra med mig). Vilket gjorde att hon mötte oss på skolan, skjutsade honom hem till oss och åkte därefter ner på stan och gjorde ärenden. Någon timme senare kom hon tillbaka och hämtade honom (med bil).

Tyvärr formas samhället så här, då skolsystemet ser ut som det gör. I Englands fall, tror jag inte att det rör sig så mycket om att det är otryggt att släppa ut barnen själva (i alla fall inte där vi bor). Utan mer att föräldrarna väljer barnens skola (i den privata världen) utefter vilket rykte den har. Vilket gör att barnen/eleverna kan bo på upp till ett par mils avstånd.

Jag kan bara se en fördel i det; nu när vi ska flytta behöver inte Erik lämna sina kompisar, de bor ändå inte i vårt område.




Då David var här för första gången, ville Erik bjuda honom på en glass. Som alltid då Erik har kompisar här, hängde Alma med på ett hörn och hade lika roligt...
David hade jätte mycket sett fram emot att få följa med Eriks mamma hem och leka hemma hos Erik :-). Senaste veckan hade han räknat nätterna tills det var dags.
Alma tyckte uppenbarligen också väldigt mycket om honom, då hon efter ett par timmars lek kallade honom för Bääbi. Vilket faktiskt inte är så långt ifrån det engelska uttalet av David...
(Även när hon tittar på det här kortet säger hon E-i och Bääbi)


Innan Erik åkte till skolan i morse upptäckte han ett litet kryp på köksgolvet.
- Mamma, kom och titta här.
- Ja, jag kommer.
- Nej, kom nu, du måste skynda dig, den lever, det är något som kryper.
- Oj titta! En liten bagge.
Efter att Erik hade tagit papper och dödat den säger han:
- Jag tyckte det såg ut som skit!
(Härligt ordförråd!)

Idag har vi haft riktigt depparväder (grått och lite småkallt), vilket jag pratade med Alma om när jag tog på henne kläderna i morse. Direkt hör man från Eriks rum:
- Vad sa du för nått mamma?
- Att det är depparväder ute.
- Vad menar du med det?
- Ja, man kan säga så när det är sånt här väder ute. Grått och kallt och ingen sol. Då känns inte dagen lika rolig som när det är strålande sol ute.

När vi någon timme senare stod påklädda och just skulle gå ut genom ytterdörren, tittar Erik på mig och säger:
- Vad hette nu vädret igen?

Vad passar då bättre än att stanna inomhus och ha en riktig bakdag en dag som denna?!


Alma och jag hade det urmysigt och bakade i fyra hela timmar. Med avbrott för lunch och lite discodans (vi hade radion på hög volym)!
Resultatet blev Kärleksmums (jätte gott recept från mamma/mormor), Dubbelt så Goda, Sockerkringlor och Ingefärskakor. Ingefärskakorna är de som ser ut som små pepparkakor. Dock har jag inte tänkt att ha dem till kakfatet, utan de ska serveras tillsammans med ädelost och marmelad!
Alma åt så mycket deg och kakor så magen stod i alla hörn när vi var färdiga... Hon var dock inte sen att vilja ha ännu en kaka till efterrätt ikväll, då även storebror ville smaka.

Det bästa av UK?

Helgens semesterresa till Devon var ett härligt avbrott i vardagen!
Även om det är som KJ säger; när man inte hade barn och åkte på semester vilade man upp sig under semestern, nu behövs det ett par dagar efter semestern att vila upp sig på...

Devon är ett landskap som ligger i sydvästra UK. Våra kompisar Sharon och Gordon har tidigare bott där, och har pratat så varmt om det.
Det var fantastiskt vackert med en underbar natur och närhet till kusten. Vi bodde i ett område som heter Dartmoor, som är väldigt känt för sin storslagna natur och grönområde.

På vägen till Devon (det tar ca 3,5 timme med bil från oss), åkte vi via Stonehenge (de där berömda stenarna som alla pratar om, men som ingen vet hur de hamnade där :-)). Avståndsmässigt var det inte så stor skillnad, men det var mindre vägar vilket gjorde att det tog lite längre tid. Dock är det ju så mycket trevligare att njuta av bilresan samtidigt som man får uppleva något, mot att plöja motorväg i tre timmar (vilket dock föredrogs igår med två trötta och förkylda barn i baksätet).


Vi sände en extra tanke till farfar (Anders) när vi var där!
Det var storslaget att se, även om det faktiskt just bara är lite sten att titta på...
Tyvärr fick man inte gå så nära stenarna, utan det var noga markerat var man fick gå.
Det blåste något helt otroligt! Alma tyckte att det var lite läskigt med all vind. Erik fick dock efter en stund igång henne, och de sprang runt och lekte att det var hajar som jagade dem...


Det som är själva grejen med Stonehenge är just att ingen vet hur de stora stenarna hamnade här, och varför de är uppställda på detta speciella sätt. Det man vet är att stenarna är ca 3500 år gamla. Vilket gör att själva arrangemanget blir ännu häftigare, då det måste ha krävts ett enormt arbeta att få dit dem.
Det har spekulerats och spekuleras jätte mycket i, varför de är uppställda och placerade på detta sett. Det finns mängder med teorier om det, men det finns som sagt ingen fakta att gå på.

Jag hade bokat in oss på ett Bed & Breakfast (Lower Hookner Barn) som låg mitt ute på landet, nära en liten stad som heter North Bovey. För att hitta dit krävdes en detaljerad vägbeskrivning från ägarna. Det var alltså ingen idé att programmera GPS:en...


Lower Hookner Barn!


Här har vi precis kommit fram och blir bjudna på Tea av ägarna, Jenny och John Pryce-Davies.
Vårt önskemål var att få bo på ett litet och personligt Bed & Breakfast, där vi fick uppleva det engelska och lantliga; vi lyckades pricka in allt!
Jenny och John var helt underbara människor med enorm hjärtlighet och värme. Erik tog till sig dem direkt (inte bara för att Jenny plockade fram en stor låda med lego), och hade nog kunnat tänka sig att bara vara på gården hela helgen...






På gården sprang hönorna och tuppen fritt omkring.
Erik sprang flera gånger om dagen och tittade om hönorna hade lagt några ägg som han kunde plocka. Han gick sedan stolt in till Jenny och visade vad han hade hittat...
KJ tyckte att John påminde om gubben Pettson... Vet inte om det var för utseendet eller för att vi hade med oss boken under resan :-).


De hade även får och getter som barnen fick klappa och mata, vilket inte alltid uppskattades...


Jenny serverade helt fantastiska frukostar! Det var den godaste och finaste scrambled eggs vi har avnjutit, alldeles knallgul, självklart gjord på äggen från gården. Korvarna (som de åkte och inhandlade hos en slaktare i närheten) som hon serverade smälte i munnen, Alma slukade varenda smula!
Erik beställde varje morgon (och åt med god aptit); scrambled eggs, bacon, korv och stekt potatis.

I lördags åkte vi ner till havet, det tar ca 1 timme från Dartmoor ner till kusten vid Plymouth. Det var inte direkt badväder, men vi ville ändå uppleva lite vatten och strand. Erik har mer eller mindre tjatat och längtat till stranden sen vi flyttade från Frankrike...


Efter en ganska lång biltur (med sovande barn), kom vi äntligen fram och kunde packa ur oss ur bilen och gå sista biten ner till havet.
Då barnen somnade i bilen, tänkte KJ och jag att vi skulle få njuta av lite egentid och ta lite småvägar ner till stranden. Detta lät ju mysigare än vad det var... Vägarna var så små (helt omöjligt att mötas på) och trånga, att det tillslut kändes som att vi aldrig skulle komma fram.
Att köra på de vägarna med en BMW 5-serie var som att äta soppa med en gaffel... KJ var dock en skicklig chaufför, lyckades navigera bilen fram utan en enda skråma!






Erik och Alma tyckte det var jätte kul med all sand, vatten och stenar och klippor som man kunde klättra på.


Även KJ försökte sig på en liten klättring a la Göran Kropp..




Erik har fått in vatten i stövlarna...
Alma har ramlat i sanden och behöver tvätta sina sandiga händer...






Det är svårt att i ord beskriva hur vackert det var. Likaså är det svårt att fånga det vackra i bilder, då det mesta inte alls ser så storslaget ut som det är i verkligheten.


Lördagens middag intog vi på denna pub i Shagford.
Ring o Bells som puben heter, ägdes tidigare av våra kompisar Sharon och Gordon!

Devon och Dartmoor var en häftig upplevelse, hit åker vi gärna tillbaka igen!