- Hinner jag säga grattis innan ni ska åka?
- Grattis till vem då? undrade jag förvånat.
- Erik har ju namnsdag idag!
Självklart... Sedan vi flyttade utomlands har vi (nästan) helt tappat det här med namnsdagar, och nu senast även mors- och farsdag (då dessa firas i mars och juni i England).
Det är ju tur att man har egna föräldrar som är duktiga på att komma ihåg det, och på så sätt även påminner oss "unga" föräldrar :-).
Mormor hade skickat paket till Erik och Alma, vilket jag berättade för Erik när jag hämtade honom på skolan. När vi senare kom hem (efter fotbollsträningen), sprang han in och hämtade paketen och de satte sig i hallen och öppnade dem (Erik fick en jätte fin och riktigt tuff ljusblå tenniströja och Alma fick en pixibok och hårspännen).
Erik tyckte dock inte att det var så roligt, för första gången uttryckte han sig spontant om vad han tyckte:
- Mamma, jag vill inte ha en tråkig tröja av mormor. Det är så tråkigt med kläder, jag vill ha en leksak istället.
- Jag tyckte tröjan var jätte fin, du passade jätte bra i den och storleken var ju perfekt.
- Jag tyckte den var ful. Jag vill inte ha tråkiga paket.
- Du kan i alla fall ringa till mormor och tacka för paketet. Också får du säga att du inte vill ha kläder mer.
- Jag vill inte ringa.
- Jamen om du inte ringer och säger att du inte vill ha kläder, kommer ju mormor fortsätta att lägga det i paketen. Och tackar du inte för paketet kommer inte mormor att skicka mer alls.
Tre minuter senare står Erik med telefonluren vid örat och säger:
- Tack mormor för den jätte fina tröjan jag fick.
Vem var det som sa att barn alltid säger sanningen?!
Då morfar var så tidig med sitt grattande hann vi (jag...) själva förbereda dagen lite mer. Vi brukar inte fira namnsdagar, men idag var det ju lite extra kul då vi alla från början var helt ovetandes om det. Det behövs ju faktiskt inte så mycket fix och trix för att få en 4,5-åring nöjd :-).
Istället för tårta (som Erik ändå inte är så förtjust i) hade Alma och jag bakat hans namn av samma deg som det är till Vaniljhorn (som är en av Eriks favoritkakor).
I paketet låg det...
... simglasögon!
Det har stått länge på Eriks önskelista. Han tyckte dock att det gjorde lite ont att ta på sig dem...
Idag har Alma och jag, tillsammans med våra kompisar Sharon och Josef, varit på barngymnastik. Det var andra gången som vi var där, och idag tyckte Alma det var superkul!
Att gå runt med henne på den hinderbanan som är uppsatt för barnen, känns som att gå runt med en hund... "Nej Alma inte där, kryp hit, stå upp, lägg dig ner, kom hit, häråt ska du, bra, jätte duktigt Alma" :-)!
Alma och Josef har verkligen funnit varandra (Josef är ett år äldre än Alma, och är lillebror till Grace som går i Eriks klass), efter att nu har träffats lite mer. Även igår tillbringade de hela eftermiddagen ihop, då våra familjer var på restaurang tillsammans.
När Josef hade kommit hem från gymnastiken hade han sagt till Sharon att han ville att Alma skulle komma hem till honom och leka med hans leksaker, han ville även bjuda henne på lunch. Åh så gulligt!
När vi hämtade Erik på skolan, hade de idag fått måla porträtt på sin mamma och pappa. Oj vad vi mammor skrattade när vi tittade på våra barns teckningar!
Eriks bild av mig!
Eriks bild av pappa!
KJ undrade varför han var så blå i ansiktet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar