Även om det är som KJ säger; när man inte hade barn och åkte på semester vilade man upp sig under semestern, nu behövs det ett par dagar efter semestern att vila upp sig på...
Devon är ett landskap som ligger i sydvästra UK. Våra kompisar Sharon och Gordon har tidigare bott där, och har pratat så varmt om det.
Det var fantastiskt vackert med en underbar natur och närhet till kusten. Vi bodde i ett område som heter Dartmoor, som är väldigt känt för sin storslagna natur och grönområde.
På vägen till Devon (det tar ca 3,5 timme med bil från oss), åkte vi via Stonehenge (de där berömda stenarna som alla pratar om, men som ingen vet hur de hamnade där :-)). Avståndsmässigt var det inte så stor skillnad, men det var mindre vägar vilket gjorde att det tog lite längre tid. Dock är det ju så mycket trevligare att njuta av bilresan samtidigt som man får uppleva något, mot att plöja motorväg i tre timmar (vilket dock föredrogs igår med två trötta och förkylda barn i baksätet).
Vi sände en extra tanke till farfar (Anders) när vi var där!
Det var storslaget att se, även om det faktiskt just bara är lite sten att titta på...
Tyvärr fick man inte gå så nära stenarna, utan det var noga markerat var man fick gå.
Det blåste något helt otroligt! Alma tyckte att det var lite läskigt med all vind. Erik fick dock efter en stund igång henne, och de sprang runt och lekte att det var hajar som jagade dem...
Det som är själva grejen med Stonehenge är just att ingen vet hur de stora stenarna hamnade här, och varför de är uppställda på detta speciella sätt. Det man vet är att stenarna är ca 3500 år gamla. Vilket gör att själva arrangemanget blir ännu häftigare, då det måste ha krävts ett enormt arbeta att få dit dem.
Det har spekulerats och spekuleras jätte mycket i, varför de är uppställda och placerade på detta sett. Det finns mängder med teorier om det, men det finns som sagt ingen fakta att gå på.
Jag hade bokat in oss på ett Bed & Breakfast (Lower Hookner Barn) som låg mitt ute på landet, nära en liten stad som heter North Bovey. För att hitta dit krävdes en detaljerad vägbeskrivning från ägarna. Det var alltså ingen idé att programmera GPS:en...
Lower Hookner Barn!
Här har vi precis kommit fram och blir bjudna på Tea av ägarna, Jenny och John Pryce-Davies.
Vårt önskemål var att få bo på ett litet och personligt Bed & Breakfast, där vi fick uppleva det engelska och lantliga; vi lyckades pricka in allt!
Jenny och John var helt underbara människor med enorm hjärtlighet och värme. Erik tog till sig dem direkt (inte bara för att Jenny plockade fram en stor låda med lego), och hade nog kunnat tänka sig att bara vara på gården hela helgen...
På gården sprang hönorna och tuppen fritt omkring.
Erik sprang flera gånger om dagen och tittade om hönorna hade lagt några ägg som han kunde plocka. Han gick sedan stolt in till Jenny och visade vad han hade hittat...
KJ tyckte att John påminde om gubben Pettson... Vet inte om det var för utseendet eller för att vi hade med oss boken under resan :-).
De hade även får och getter som barnen fick klappa och mata, vilket inte alltid uppskattades...
Jenny serverade helt fantastiska frukostar! Det var den godaste och finaste scrambled eggs vi har avnjutit, alldeles knallgul, självklart gjord på äggen från gården. Korvarna (som de åkte och inhandlade hos en slaktare i närheten) som hon serverade smälte i munnen, Alma slukade varenda smula!
Erik beställde varje morgon (och åt med god aptit); scrambled eggs, bacon, korv och stekt potatis.
I lördags åkte vi ner till havet, det tar ca 1 timme från Dartmoor ner till kusten vid Plymouth. Det var inte direkt badväder, men vi ville ändå uppleva lite vatten och strand. Erik har mer eller mindre tjatat och längtat till stranden sen vi flyttade från Frankrike...
Efter en ganska lång biltur (med sovande barn), kom vi äntligen fram och kunde packa ur oss ur bilen och gå sista biten ner till havet.
Då barnen somnade i bilen, tänkte KJ och jag att vi skulle få njuta av lite egentid och ta lite småvägar ner till stranden. Detta lät ju mysigare än vad det var... Vägarna var så små (helt omöjligt att mötas på) och trånga, att det tillslut kändes som att vi aldrig skulle komma fram.
Att köra på de vägarna med en BMW 5-serie var som att äta soppa med en gaffel... KJ var dock en skicklig chaufför, lyckades navigera bilen fram utan en enda skråma!
Erik och Alma tyckte det var jätte kul med all sand, vatten och stenar och klippor som man kunde klättra på.
Även KJ försökte sig på en liten klättring a la Göran Kropp..
Erik har fått in vatten i stövlarna...
Alma har ramlat i sanden och behöver tvätta sina sandiga händer...
Det är svårt att i ord beskriva hur vackert det var. Likaså är det svårt att fånga det vackra i bilder, då det mesta inte alls ser så storslaget ut som det är i verkligheten.
Lördagens middag intog vi på denna pub i Shagford.
Ring o Bells som puben heter, ägdes tidigare av våra kompisar Sharon och Gordon!
Devon och Dartmoor var en häftig upplevelse, hit åker vi gärna tillbaka igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar