torsdag 21 maj 2009

Fint besök x 2

Nu är det bara ett par timmar kvar innan familjen Andersson/Marte dundrar in genom dörren. Det ska bli så kul och vi är alla laddade till tusen!
Det är andra gången som de hälsar på oss här i England. Denna gång kör de bil upp, det tar faktiskt inte mer än knappa 12 timmar från dörr till dörr (inklusive båt Calais - Dover).
Längre bort än så flyttade vi inte, när vi övergav Nantes för Berkhamsted :-).

Vi har nu äntligen fått fint och varmt väder igen. De senaste två veckorna har varit riktigt dåliga (depparväder :-)), så det känns som att vi behöver fylla på solenergin igen.

Den senaste veckan har vi fått besök av dessa trevliga små varelser i vår trädgård.


De verkar vara riktigt tama, då de går väldigt nära huset.
Första gången som de kom, var det Alma som upptäckte dem först. Vi hade precis kommit hem och Alma sprang in till köket. Helt plötsligt hör jag henne stå och "quacka" som en anka och peka frenetiskt mot fönstret.
De var kvar riktigt länge. Erik fick till slut tillåtelse att gå ut och "skrämma" iväg dem, då han vägrade att gå ut och leka så länge som de var kvar...

Idag gjorde vi lite ärenden på stan och posten, efter att vi hade hämtat Erik på skolan. Erik hade jag tagit med sparkcykeln till, och Alma fick nöja sig med vagnen. Dock var hon full av energi och ville mest gå själv. Väl på posten var jag ändå tvungen att spänna fast henne i vagnen, för att kunna fixa mina grejor. För att hålla henne lugn, gav jag henne en vattenflaska med en droppsäker öppning (trodde jag...).
Helt plötsligt hör jag någon säga:
"Excuse me, is that your daughter?"
Då har Alma vänt flaskan upp och ner och börjat skaka frenetiskt i den, och därmed fått ut allt vatten på golvet och på sig själv.
Till skillnad mot Sverige så har vi här på Royal Mail snälla tanter (!), så expediten var snabbt ute och hjälpte mig torka av Alma och torka upp på golvet.
Detta kan ju låta som ett inte allt för stort bus från ett litet barn. Dock blir jag varje gång lika chockad, då Erik ALDRIG gjorde så här. Jag inser nu vilket fantastiskt lugnt och snällt litet barn han var :-).


Alma-bus!
(Klänningen har hon fått av mormor, till skillnad från Erik blir hon fortfarande glad av kläder som mormor ger henne!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar